Sommarläsning

Jag har en rejäl hög med böcker som väntar på mig i sommar. Jag har redan läst Onanisterna och Gone Girl, så nu sätter jag tänderna i Anna Karenina.

Här är tre boktips på riktigt mysiga böcker att läsa i sommar:

  • The Night Circus – Erin Morgenstern
    “You think, as you walk away from Le Cirque des Rêves and into the creeping dawn, that you felt more awake within the confines of the circus. You are no longer quite certain which side of the fence is the dream.”
  • I’ll Give You The Sun – Judd Nelson
    “I love you,” I say to him, only it comes out, “Hey.”
    “So damn much,” he says back, only it comes out, “Dude.”
    He still won’t meet my eyes.”
  • Extremely Loud And Incredibly Close – Jonathan Safran Foer
    “I like to see people reunited, I like to see people run to each other, I like the kissing and the crying, I like the impatience, the stories that the mouth can’t tell fast enough, the ears that aren’t big enough, the eyes that can’t take in all of the change, I like the hugging, the bringing together, the end of missing someone.” 

Tipsen är baserade på att bara tanken på dessa böcker får mitt hjärta att svälla och tårar rinna.

Min dag

Vet att jag inte har bloggat på evigheter och egentligen hade jag tänkt skriva någon sammanfattning av de första veckorna med Lily. Men hon har trots allt ett eget instagramkonto. Alltid något ändå.

Sammanfattar därför min söndag istället: 

10.00 – Vaknar och kliver upp.
10-12.oo – Frukost och chillar.
12.00 – Byter om till träningskläder med Jonas.
12.01 – Det börjar hagla som bara den. Vi avvaktar.
12.30 – Ger oss ut ändå trots mina protester. PW till Haga.
13.00 – Börjar springa samtidigt som hagel from hell bryter ut. Varar i 15 minuter och övergår sedan i ösregn. Detta springer vi hem i. Jag gråter, fräser och svär om vart annat.
13.25 – Kommer hem. Duschar.
13.30-16.00 – Ligger i sängen med täcket upp till näsan. Tar anteckningar inför hemtenta och pluggar inför sommarjobb. Under tiden åker Jonas till stan och tittar på gitarrer eftersom jag inte riktigt pratat med honom sedan vi gav oss ut på löpturen och lite lite klandrar honom för vädret. Tittar på ett avsnitt Shadowhunters.
16.00-17.00 – Fikar på bullar från Fabrique som Jonas köpt hem. Borstar Lily. Övar Lily på att ha sele. Det går bättre och bättre, idag sprang hon efter bollar!
17.00- nu – Läser bloggar och borde börja laga mat.

En sekund.

Just nu ligger jag på balkongen med Lily på magen. Solen skiner och hon spinner. Fåglarna kvittrar. Himlen är blå. Allt är bra nu.

Påsklov

Efter att ha haft en riktig helveteshelg som verkligen sög musten ur mig börjar jag komma på benen igen. Igår lämnade jag in en hemtenta som egentligen passade mig som handen i handsken och som inte bjöd på några större orosmoment, men ni vet hur det kan vara, när man inte är i balans så går inte ens de roligaste grejer att få ihop. En hemtenta är väl aldrig det roligaste man kan göra i livet, även om man är en liten plugghäst som jag. Ja, helgen blev ett helvete i alla fall. Påsken som närmar sig, en hemtenta och bilden av mamma som ligger där död på sängen som bränner på näthinnan. Ja. Det är när jag mår som sämst som hennes död blir väldigt, väldigt påtaglig. Och som sämst mår jag när jag egentligen mår som allra bäst och har massa trevliga saker som händer i livet.

Det positiva är å andra sidan att jag nu faktiskt har lite påsklov, nästa kurs börjar inte förrän onsdag kommande vecka. Igår efter inlämning åkte jag till biblioteket och lämnade tillbaka kursböcker och tog det sedan lugnt resten av kvällen. Idag sov jag ut ordentligt, åt frukost framför ett avsnitt Babel (och grät lite för att jag älskar litteraturen så himla, himla mycket) och gav mig sedan ut på årets första löptur. I snöblandat regn, fyfan. 5 min pw, 10 min jogg, 5 min pw, 10 min jogg, 5 min pw, 5 min nedvarvning. Det hela tog alltså 40 minuter och det blev faktiskt 5 km ändå!

Efteråt tog jag en lång härligt dusch och målade sen naglarna i en påskgul nyans. Påsken som jag i helgen vrålade och grät över (eftersom den betyder pånyttfödelse och är så jävla förutsättningslös och livfull) börjar nu kännas lite mysig igen. För första året har vi dessutom påskpyntat lite med både påskris, en höna från VERA och tulpaner så klart. Dessutom hämtar vi ju faktiskt Lily på söndag, jag är så förväntansfull och nervös! Imorgon ska jag inhandlade det allra sista vi behöver och dessutom ta en fika med Thilda. Mysigt värre!

Mitt stora problem i livet

Mitt stora problem i livet är att jag jämför mig med människor som är ljusår från min nivå. När jag skulle lära mig cykla första gången trodde jag att jag förväntades kunna cykla något slags race i en arena. När vi skulle cykla med fritids första gången sa jag förskräckt “Inte på motorvägen väl??”. Ni fattar. Jag har sällan rimliga grepp om vad som förväntas av mig där jag är just här och nu. I min utbildning blir det att jag jämför mig med masterstudenterna, forskarna, Sara Danius. Ja ni hör, sådana som det är en förolämpning mot att jämföra sig med. “Tänk på vem du är och vem jag är och inse hur meningslöst det är för dig att jämföra dig med mig”, tror jag det stod i ett förord till Iliaden som jag försökte läsa när jag var 12 på ett tåg mot Järvsö. “Hur kommer det sig att du läser Iliaden?” frågade en kulturfarbror i ‘dyr men brun kavaj’. Han lät både förundrad, road och cute overload på samma gång. Hur som helst, det hör inte hit egentligen men ändå. Jag blir stressad för att jag inte är bättre än vad jag är, att jag inte är lika bra som de som gjort något flera år längre än mig. Det är så dubbelt, för det är vad som driver mig samtidigt som det får mig att kvida av ångest så fort jag gör något fel eller inte kan lika mycket. Det är också dubbelt eftersom jag tycker det är så sjukt avkopplande att vara i en grupp med människor med större erfarenhet än mig, där jag inte förväntas kunna så himla mycket. Jag är kluven, känner lugn och prestationsångest på samma gång. Tippar på att det bottnar i att jag fick växa upp fort och att jag snabbt hade rätt mycket självinsikt. Hmm.

Allt är bra nu

IMG_7703

Allt är bra nu. Hade en dipp i tisdags men sen vände veckan. Jag har haft det så bra och känslan har bara förstärkts i takt med att solen kommit fram mer och mer. Idag har jag till exempel legat och läst Shakespeare i solen på balkongen. Inglasat visserligen men hallå, ingen jacka eller mössa eller någonting. Och alltså Shakespeare ändå. Så himla bra. Det får man faktiskt ge honom. 

I torsdags hade jag dessutom ett så himla fint seminarium. Vi satt i min favoritsal “Biblioteket”, det är lärarnas bibliotek som bara är öppet för studenter under lektion. Solen sken in genom fönstren, det var vår i luften och vi pratade om Eros och genus under antiken omgivna av böcker. Det är ändå himla fint att ha hamnat tillsammans med andra pretton som är precis som jag. Vi levde lajf. Vi fångade carpen så himla hårt där och då. Jag mår så bra när jag är i fas med studierna. När jag fattar (tror jag?) och bara kan slappna av och ha kul.

Under veckan har jag hunnit klippa mig, gått på massage och hängt lite på NK:s tjejkväll. Känner mig som en ny människa för i måndags började jag köra ett kort yoga-pass varje morgon. 30 Days of yoga with Adriene, rekommenderar verkligen om ni som jag aldrig kört yoga förut men inte är helt tafatta.

11veckor-3(Foto: Caroline Sohl) 

Nu vankas det fredagsmys, förra veckan gjorde vi faktiskt skaldjursrisotto så nu kan vi äta räkor som vanligt. Jag hade ju en ny craving på charkuterier typ dygnet runt men eftersom man får cancer av det måste jag ta en paus nu. Tills efter påsk säger Jonas. Som jag hatar påsken i år. Vill bara spola fram till påskdagen så vi kan hämta hem Lily och jag kan äta chark igen. Denna helgen hämtar de andra köparna sina katter, men vi väntar som sagt till påsk för att kunna hålla oss hemma efter det. Jag kommer aldrig lämna lägenheten igen efter det. Lily är mitt liv nu. 

9 väskor jag vill ha

Okej så jag har en dålig dag och är ganska depp. Konsumtion brukar vara det som kickar igång lite tillfälliga lyckokänslor som sedan falnar rätt fort. Eftersom jag nu har allt jag vill ha och lägger alla andra pengar på att fixa bra grejer till Lily kommer därför här ett inlägg med uppenbarligen 9 väskor jag skulle vilja köpa. Men eftersom dessa börjar på
10 000 kr och fortsätter uppåt nöjer jag mig med att samla dem i ett inlägg istället för i min garderob.

This slideshow requires JavaScript.

 

Lista

Vad stressar dig? I vardagen och plugg är det väl mest när tiden inte räcker till trots att jag planerar helt själv, när hemmet blivit för stökigt och fult, när vi inte har tillräckligt med mat hemma. Mat generellt tar upp mycket tankar under en dag, dels för att det är lustfyllt men också för att jag blir stressad av att inte veta vad vi ska äta på kvällen. För då kanske det inte blir matlådor. Och då måste vi köpa lunch dagen efter, och det är dyrt. Typ så. Eller så tycker Jonas det är fine med pasta och ketchup! Dessutom kan jag ju bli på extremt dåligt humör här hemma om jag blir för hungrig och det inte går att laga god mat. God mat är mitt liv, vanlig mat är bränsle…

Vad ska du göra ikväll? Titta på Orphan Black med Thilda och Jonas!

Vad är svårt? Matte. “Relationer mellan människor”, hade mamma sagt.

Vad är lätt? Analys.

Vad blir det för middag idag? Tomatsoppa med mozzarella!

Vad vill du göra mer? Just nu, springa. Men väntar på lite mer plusgrader och dagsljus.

Vad går du igång på? Grekiska myter, alla debatter som rör barn och barnkläder, Nobel.

Vad gråter du av?  Allt och inget. Gråta är bra men på senaste tiden orkar jag inte riktigt.

Vad gjorde dig arg senast? Jag är typ aldrig arg? Upprörd, besviken, förtvivlad och kan rasa över saker, absolut, men sällan arg. Att vara arg är väldigt stort för mig och sparar liksom på det.

Vad åt du senast? En prinsessbakelse!

Vad är fånigt? Att påstå att Sverige är jämställt.

Vad är gott? Parmaskinka, Brie de meux, tryffelsalami, Pata negra, Primadonna…. Champagne! Hummer! Pilgrimsmusslor! Hamburgare!

Lilla Lily Lindy Hop

6veckor-1
Foto: Caroline Sohl, http://dressinens.blogspot.se/

Tänk att tanken på en liten katt kan vara en sån riktig mood booster! Förra veckan tog Jonas och jag beslutet att vi skulle skaffa en katt, och inte vilken katt som helst heller utan en fiiin liten Maine Coon-flicka från min kusin uppfödaren. Redan i december när Linas katt Lovis fick sina ungar var jag sugen, men jag var fast i något slags tänkande om att vi inte kan ha djur. Lina var dock inte lika skeptisk som jag och då tog tanken skruv. Sedan har den växt och växt för varenda instagrambild hon lagt upp. Och så en kväll förra veckan såg jag Lily och det bara klickade till. Där var hon. På riktigt. Och hon hette Lily Lindy Hop. Lily från danskullen liksom. Jag visade för Jonas som också tyckte att hon var fantastiskt söt och jag sa lite på skämt att vi borde se om hon är tingad. Och han sa inte emot. Så dagen efter gick jag och tänkte och tänkte och kom fram till att det ju inte kunde skada att fråga om hon var tingad. Om hon var det så var det liksom ändå inte meningen. Då hade jag redan hunnit börja fundera en hel del på vår situation och kunde inte alls se några hinder längre, för varje grej jag kunde komma på som invändning hade jag plötsligt en lösning. Flera lösningar. Ringde min pappa och visst kunde han ha henne om vi någon gång behöver vara i Sölvesborg en längre tid (morfar tål inte djur). Sofia och flera andra vänner ropade i kör att de gärna ställer upp som kattvakter. Allt bara löste sig och Jonas sa att han absolut var på att skaffa katt så länge jag har huvudansvaret för henne så som han skulle haft huvudansvaret för en hund.

Lina svarade och det visade sig att hon ännu inte var tingad, hon föreslog att jag skulle tänka på det någon dag och under tiden skulle hon hålla henne. Jag har ju en tendens att gå upp i varv och jag är så glad att både Lina och Jonas gav mig tiden att varva ner, för så fort jag hade nått den där vanliga pulsen och konsekvenstänkandet kände jag att jag fortfarande var precis lika säker. Något nervös över vad mormor och morfar skulle säga, men säker. Thilda hejade på och fan det var som om alla jag pratade med hade honung i rösten och stjärnor för ögonen. Tanken på kattungar har ju den effekten på den vettiga delen av mänskligheten.

Jonas kom hem från jobbet och han var fortfarande lika säker han, så vi satt och pratade om hur det kunde bli och dagen efter gick vi på stan och då var det som att vi redan hade bestämt oss. Det var bara att ringa Lina. … Så jag ringde henne 4 gånger under 10 minuter när hon var på IKEA. Jag är precis som mamma på det sättet, när jag väl har bestämt mig finns ingen tid att förlora. Sämsta tålamodet. Stackars Lina som sedan trött i bilen fick lyssna på mitt tjat tills öronen säkert höll på att falla av henne.

Nu några dagar senare kan jag inte påstå att jag lugnat ner mig heller. Jag surfar coola lösningar för klösträd och utsiktsplatser för henne. Läser allt jag kommer över om kattungar och hur man tränar dem. Både jag och Jonas har ju haft djur under uppväxten men detta är första djuret jag skaffar som vuxen så jag är mån om att det ska bli så bra som möjligt för både henne och oss. Och det är nog precis detta jag behöver. Ett ansvar. Ett litet liv att ta hand om och tänka på. En liten katt som skingrar tankarna och ger mig sällskap på dagarna (lever ju ungefär som en pensionär). En mjuk päls att klappa på som sänker stressnivåerna och lugnar hjärtat.

Jag har nu gjort en hemlig mapp på Pinterest där jag samlar allt jag hittar som kan vara bra att tänka på. Vi försöker hitta ett alternativ till djuraffärens klösträd, först hade jag en idé om att ta in ett björkträd och bygga avsatser till men jag tror att det blir ett för stort första projekt. Så händiga är vi inte. Men nu har jag hittat en hyfsat enkel DIY och IKEA-hack som kan funka. Sen kommer vi klä några hyllplan med klösväntligt tyg och sätta upp så att hon kan hoppa upp och gå uppe på våra bokhyllor och skåp i vardagsrummet. Som sagt, det är roligt att ha något att tänka på och pyssla med eftersom vi inte kommer hämta henne förrän i påsk. Jag klättrar lite på väggarna här hemma men jag tror det är bra att vi får lite tid till att göra i ordning för henne. Så kämpar mest med att inte messa sönder min kära kusin med tankar och idéer. Försöker lägga band på mig och fokusera på skolan, men ni ser ju, jag har skrivit detta inlägget istället för att läsa kurslitteraturen…

Mammas födelsedag.

Idag skulle min fina mamma fyllt 52 år. Men nu blev det inte så. Jag tänker såklart på henne men jag är inte mer ledsen idag än jag är någon annan dag. Jag har ingen extra sorg på lager just för idag. Det är faktiskt en dag som alla andra utan henne.

Detta är bilder från hennes födelsedag förra året. Det var en mycket fin och bra dag förutom den tråkiga nyheten att en gammal vän till familjen somnade in den morgonen. Så några veckor senare samlades vi i Stockholm återigen för begravning. När jag tänker tillbaka på det känns det såklart märkligt att bara ett halvår senare skulle min egen mamma dö. Nästan på dagen 7 månader efter en av mina chefer på VERA avled lika oväntat. Människor dör, dör och dör. Men födelsedagar är nog värre för föräldrar som förlorar ett barn än för ett barn som förlorat en förälder.