1 december: Berätta om dig själv

Jag har bestämt mig, liksom många andra, att haka på Emilys julkalender.
Det är sånt som förgyller december och jag tänker att det är ett bra
sätt att komma igång med att blogga på riktigt.

Idag är decembers första dag och då ska man berätta om sig själv.

Jag är ett tjugo år gammalt lejon som genom åren har
gått igenom både det ena och det andra. För en liten tid
sedan flyttade jag till Norrköping med min pojkvän Jonas.
I hela Norrköping finns det bara han som känner mig.
Den jag är. Så här långt ifrån de andra människor som känner
mig kan jag ibland tappa bort mig själv. Flera kvällar har jag
legat sömnlös med frågan VEM ÄR JAG pulserande i hela kroppen.
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din sa Håkan Hellström.

Jag kommer ifrån Sölvesborg och i S:t Nicolai kyrka döptes
jag till Cornelia Johanna Cecilia Sohl.
Cornelia kommer ifrån en flicka på ett flyg till Thailand.
Mina föräldrar delade på sig när jag var sju år
och jag misstänker att det är det som gjort mig
ganska självständig men också känslig.
Jag är drama queen. Jag älskar drama
och jag är dramatisk. Utan känslor spelar ingenting någon roll tycker jag.
Har du inga känslor för det du gör kan du lika gärna lägga ner direkt.

Internet är min grej, jag vill inte föreställa mig ett liv utan facebook, twitter och bloggar.
Det kanske kan tyckas sorgligt men så är det.
Sedan jag var 13 har jag varit mer eller mindre datorberoende.
Nästan hela tonårsperioden spenderade jag framför datorn.
Jag var aldrig ute och festade på högstadiet, jag dansade, umgicks med
vänner och satt vid datorn. Via internet har jag lärt känna flera av
mina allra närmaste vänner.

Att flytta hemifrån gav mig enormt mycket inspiration.
När jag bodde hemma kunde jag koka nudlar, förstod mig
inte på tvättmaskinen och diskade ungefär aldrig.
Att helt plöstligt ha en egen lägenhet med min bästa människa
kändes stort. Det är ju kul att tvätta! Diska är inte så farligt!
För att inte tala om att laga mat!
Det är ju helt underbart.
Mat är nog ett av mina största intressen idag.

Flera gånger har jag beskrivits och uppfattats om estet/estetisk.
Jag fattar ingenting. Att vara estet för mig är att ha läst Estet på gymnasiet.
Men jag har dansat sedan jag var tolv
(har haft en paus på ett år men hoppas på att kunna börja dansa här i Norrköping till våren) och är väl helt okej på att teckna.
Jag är inte direkt kreativ så att det blir bra. Jag har ofta idéer men
är inte en såndär naturbegåvning att allt bara blir helt rätt.

Usch va jag hatar att beskriva mig själv utan att snöa
in på  de andra ämnena som kommer andra dagar.
Jag älskar att fotografera och att fota mig själv.
30 seconds to mars är mina husgudar men jag kan
lyssna på nästan all musik. Jag känner få som
har lika bred musiksmak som jag.
Det är väl typ… Elsa.

Jag är inte van vid att få ett nej eller bli illa bemött.
När detta händer har jag därför ganska svårt för
att inte ta det personligt och blir lätt sårad.

På sätt och vis tycker
jag om att tycka synd om människor men klarar
verkligen inte av människor som tycker synd om
sig själva och klagar på sin situation istället för att aktivt
försöka förbättra vad som nu inte är bra.
Jag har enorm prestationsångest och har genom
högstadiet och gymnasiet ställt höga krav på mig själv.
Än idag gråter jag över mina VG i engelska B och italienska A.
Kurser jag vet att jag borde ha fixat MVG i.
Det var först i början av trean som jag slutade se
betygen G och VG som personliga misslyckanden.
Jag kan dessutom vara ganska paradoxal.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s