16+17 december

16 december: Berätta om hur du var när du var liten.

Jag hann inte blogga igår så därför kommer här ett dubbelinlägg eftersom
jag så väldigt gärna vill berätta om hur jag var när jag var liten.

Jag har fått berättat för mig att jag alltid hördes och syntes
när jag var liten. Jag pratade oavbrutet med alla som inte hade vett att stoppa mig.
Tydligen började jag prata med Björn Kjellman på ett tåg mot Stockholm
en gång. Hans cd-spelare hade blivit snodd, hemskt tyckte jag.
Jag var en sån där pigg och glad unge som älskade att stå i centrum
(inte mycket som ändrats där), ett sånt barn som jag kan igenkänningshata
lite idag. Eftersom jag började på dagis först vid fyra års ålder och mest
gick hemma med mamma om dagarna var jag otroligt lillgammal, kunde allt
och hade alltid rätt. Allt min pappa sa var sant eftersom han var lärare,
och en lärare kan inte ha fel ansåg jag. “Jo det är visst så för det säger min pappa
och han är faktiskt lärare” var nog mitt vanligaste argument.
Idag minns jag fortfarande diskussioner på dagis som jag vet att
jag hade rätt i men där fröknarna tog de andra barnens parti
(antagligen för att de var så sjukt trötta på mig).
När 101 Dalmatiner hade biopremiär trodde någon annan unge
att Perdita var hunden med rött halsband och Pongo var hunden
med ljusblått halsband. Men jag visste ju att det faktiskt var tvärt om.
“Nej men Cornelia rött är ju faktiskt en tjejfärg så det är nog faktiskt flickhunden!”
Seriöst, varför kunde inte mitt femåriga jag bara vrålat IDIOTER
just då? Flickfärger my ass, Perdita har ljusblått halsband och är tjej!

Eller som den gången när M sa att Silvia var prinsessa och Viktoria var drottning.
Om det var något jag hade koll på som liten så var det kungligheter (tack finaste mormor).
Det slutade med att jag storgrät för att jag visste att M hade fel och
tvingade hennes mamma att berätta det för henne.
Jag har ingen som helst aning om varför det var så viktigt
för mig att de som hade fel fick veta det. Att det var jag som
hade rätt spelade inte så stor roll, men de andra måste ju
få veta att de gick omkring och hade fel!
Det tänket följer mig än idag.
Det roliga är att jag dessutom ljög lite smått på dagis.
Antagligen en hel del men det jag minns är
att jag berättade för alla att jag hade tre lejon hemma.
Japp.

Jag hade alla Barbie-dockor hemma men lekte väldigt sällan
med dem. Att rita och leka med de äldre flickorna på gatan
var det bästa jag visste, att få känna sig stor.
Hjälp, jag skulle kunna hålla på i evigheter om hur jag
var som liten men det ska ni slippa!
Vi avslutar här och hoppar vidare till dagens lucka.

17 december: Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.

En perfekt dag för mig är att få sova länge tills jag vaknar av mig själv
och Jonas sover fortfarande så att jag kan lägga mig nära honom
och gömma ansiktet i hans hals tills han också vaknar.
Sen äter vi en stor och god frukost tillsammans, gärna
med mycket god frukt och perfekt kokta ägg.
Helst träffar vi vänner under dagen och äter tillsammans på en bra restaurang
innan bion. Och mitt smink är helt galet snyggt hela dagen.
Sen är vi uppe hela natten tills alla somnar på varandra i vår lägenhet.
På något sätt hinner jag dessutom läsa alla bloggar jag följer
samtidigt som vi är ikapp alla tv-serier vi följer.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s