19 december: Berätta om en vän som bor långt bort

(Gammal bild, idag är emoluggen utbytt mot dreads)

Idag ska jag berätta om en vän som bor långt bort och eftersom
jag redan berättat om Sofia tänkte jag berätta lite om min vän Pontus.
För det första så får jag väl börja med att säga att ungefär alla förutom jag
kallar honom för Monno. Det är väl jag och hans familj ungefär.
Jag lärde känna Pontus när jag gick i åttan, han är ett år äldre
än mig och en av mina bästa vänner även om jag emellanåt
skulle vilja slå honom hårt för att vi är så himla olika.
Vi träffas inte direkt ofta men Pontus är en sån vän jag alltid
kan prata med som om det var igår vi senast träffades, trots
att det kanske snarare var ett år.

När jag bodde hemma hos mamma bodde han och hans familj
ungefär 500 meter bort, sedan flyttade de ut på landet
där de idag bor ca 1 km från min pappas gård.
Alltid nära men ändå så sjukt långt bort.
Kanske mest för att svara på sms och samtal inte riktigt är hans grej.

Pontus är den som vet allt hemskt jag någonsin gjort
men ändå är min vän.
“Du är ett svin men jag gillar ju dig ändå.”
För honom kan jag berätta allt
och få svar jag inte får från någon annan.
Det är väldigt befriande.
Genom åren har han betytt väldigt mycket
för mig och stärkt mitt självförtroende mer
än han antagligen inser själv.
Jag har verkligen ingen aning om vem
jag hade varit om vi aldrig träffats.

(Update: Lite roligt att det där citatet är exakt fyra år gammalt just idag.)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s