Euhm…

Jag har nu i några dagar låtit mina följare på bloggen/Facebook/Instagram/Twitter få veta (i de kanske inte bästa av formuleringar) att jag nu tänker satsa ganska hårt på att komma i form och sluta småäta t.ex godis, glass, choklad osv. Det är också slut på drinkar och groggar mitt i veckan (ok det har väl hänt två gånger totalt) och meningslöst frossande i annat som inte är jättenyttigt. På grund av att jag formulerat mig lite olyckligt (eftersom jag inte VILL vara djup och personlig på internet men ändå kasta ut mina tankar och känslor i cyberrymden) har jag fått en hel del reaktioner från flera håll.

Alla har varit så snälla och fina om att jag redan har en perfekt kropp, att jag är smal, att jag är petite. I stort sett att jag är dum och inte alls behöver ta tag i någon träning/ändring av kost. Jag vet att alla menar väl och att jag säkert provocerat några stycken och det var aldrig meningen, så om någon tagit illa upp av mina formuleringar om min egen kropp och planerade nya vanor är jag verkligen ledsen. Det var klantigt men gjort är gjort.

Det är i det här det ligger. Sen en tid tillbaka har jag slutat jämföra mig med andra. Slutat titta enbart på tjejer som är smalare än jag är. Jag har verkligen slutat bry mig om hur jag ser ut förhållande till andra och istället börja tänka efter.
Hur mår jag?
Hur påverkar min livsstil min kropp? Vad stoppar jag i mig?
Tar jag hand om mig?

Jag har inte gillat svaren på frågorna.

Jag skämtar om att jag börjar bli gammal men sen jag fyllde 20 har jag börjat märka förändringar i min kropp. Sedan jag tog studenten har jag levt ett liv med ganska lite motion, en hel del alkohol och socker i allmänhet. Eftersom jag har en liten kropp och faktiskt kan käka en hel del har det tagit runt två år från att jag lagt av med dansen helt till att det faktiskt börjar märkas utanpå. Ska vi då tänka på hur min kropp kommer att se ut inuti om jag fortsätter såhär?

Jag har varit pendlande sockerberoende i mer än fem år. Det är det jag hatar mest, mitt sockerberoende och mitt totala ointresse för att göra något åt det på riktigt. Istället har jag klagat för min pojkvän och tyckt illa om min svaga karaktär. Men fortsatt på samma spår.

I grund och botten är det DETTA jag är trött på. Men också att gå en hel dag på jobbet och känna att kroppen inte ORKAR. Axlar och rygg värker, trötthet som smyger sig på för snabbt. Dålig nattsömn. Nu låter allt detta väldigt illa och som om jag lever i ett helvete, så är det inte såklart, men jag är trött på det.

Jag får ofta höra hur fin och snygg jag är. Jag är verkligen inte svältfödd på komplimanger och ingen älskar dem mer än jag. Min pojkvän är underbar mot mig. Mina vänner och familj likaså. Grejen är den att jag lyssnar, tar åt mig och tror på allt jag hör. Många tycker faktiskt jag ser himla bra ut och har fina ögon, fint hår, bra kropp och så vidare. Tack snälla alla!

Men jag vet att jag kan bättre. Jag vill mer. För mig själv. JAG tycker inte att jag är särskilt snygg utan kläder just nu. JAG känner mig inte speciellt attraktiv alla dagar (många gånger, men inte alltid). För jag VET att jag inte är på topp. Jag känner i och utanpå att min kropp blivit manglad av en inte helt bra livsstil men som på flera sätt är sundare än många andras. Men som sagt har jag slutat jämföra.

Jag rör på mig en hel del och promenerar alltid till jobbet. Grundkonditionen är helt ok! Men jag måste sluta ha ett blodsocker värdigt Lisebergs största berg- och dalbana. Ett konstant sockersurr bak i hjärnan. Behovet av belöning. Jag har insett att jag snudd på tröstätit sen vi flyttade till Norrköping. Ett tag var det bara sötsaker som gjorde mig riktigt glad. Men allt det där är bättre sedan länge.
Min poäng är väl att ni ser en ung, blond, gullig tjej som inte är så himla ful eller stor. Men jag ser och känner mer än så.

Jag vill ha tillbaka min starka kropp. Sluta ha ont i axlar och nacke.
Sova bättre.
Kanske till och med få bort de där konstanta röda fläckarna på kinderna. Och ja, jag vill bränna lite fett.
Jag vill hålla med min pojkvän när han säger att jag har en snygg kropp.

Advertisements

One thought on “Euhm…

  1. Det är bara att träna tills du spyr och säger inte mer träna!
    Så blir du en sån där jobbigt hurtig tant som ger medelålders ångest eftersom hon springer milen dubbelt så snabbt, alla tiders!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s