Vad jag tyckte om Les Misérables

Har fått många frågor om vad jag egentligen tyckte om Les Misérables och jag tänkte försöka skriva ner lite tankar utan att avslöja för mycket eller förstörda upplevelsen för någon annan. Har några vänner som ännu inte sett den (om du läser detta Kim så tycker jag att du slutar nu).

Så vad tyckte jag?
Kan inte bestämma mig för var jag ska börja riktigt… Om vi börjar med att jämföra filmen med musikalen så måste jag säga att tempot i filmen inte håller. Den blir för långsam ibland. Till och med jag som kan handlingen utantill och hela tiden vet var i berättelsen vi befinner oss tycker att den tappar i tempo. Den är bra, men klarar inte av att hålla upp tempot. När man tittar på en musikal följs ju varje sångnummer/dans av en stormande applåd – sen fortsätter det. Det blir aldrig någon naturlig paus i filmen, den fortsätter bara rulla och du äter lite mer smågodis för att hålla energin uppe. Förstår ni vad jag menar?
Det är bara här jag tycker filmen tappar, och tyvärr är väl tempot viktigt för att det ska bli en riktigt bra upplevelse.. I en musikal som ändå inte är riktigt lika lång blir det ju faktiskt en paus. Jag tycker däremot att filmen klarar av att bygga ihop de båda akterna bra, det blir ett tydligt break och man fattar att “här ska det nog vara en paus”, det hjälper lite för att vakna till liv.

Skådespelarna är fantastiska, såklart, och jag tycker alla gör fina versioner av dessa fantastiska låtar. Kanske tycker jag att Javert (Russel Crowe) är bättre med lite mer basröst, någon på tumblr skrev att han mest bara ser så himla söt ut när han sjunger, och visst har hon en poäng. Man blir stolt över duktiga, manliga Russel Crowe som vågar öppna munnen och sjunga.
Hugh Jackman gör verkligen rollen som Jean Valjean rättvisa, måhända saknade jag de där episka stora, staka tonerna som är så utmärkande för karaktären men det kan jag leva utan. Av sällskapet vi var som såg filmen var jag nog ganska ensam om att tycka han gjorde en bra roll. Kanske hade jag inte haft så skyhöga förväntningar heller. Han är bra och han gör det bra. Jean Valjeans stora låt “Bring him home” rörde mig inte direkt till tårar, det blev så himla rörigt på film, det var så mycket vackrare när han bara satt där (i musikalen) på stolen och sjöng och rösten fyllde rummet. Detta tror jag inte är något man tänker på om man inte förstört filmen för sig själv genom att se musikalen med en fantastisk ensemble.
Men Anne Hathaway! Åh herregud vilken rollprestation. Herrejesusjävlar va duktig hon är. Hon ger Fantine ett helt nytt djup och jag grät som en gnu till “I dreamed a dream”. Det finns inte så mycket mer att säga där utan att avslöja onödigt mycket.

Det råder delade tankar om hur mycket plats och tid som ges åt Enjolras, jag tycker att han verkligen får bra med plats men kanske inte i jämförelse med boken. Men när jag jämför med musikalen tycker jag att han träder fram mycket bättre nu och och jag tycker att man förstår honom ännu mer nu i filmen än vad man gör i musikalen om man inte har läst boken (upprepade jag precis mig själv?). Jag älskar honom. Allt från hans sammanbitna grimaser till hans guldiga lockar och totala övertygelse om revolutionen. Min hjälte. Aaron Tveit gör honom ännu mer fantastisk. Något som gjorde mig riktigt, riktigt glad är att de gjort en scen med Enjolras nästan precis likadan som i musikalen. Jag ska inte säga vilken men har ni sett musikalen förstår ni nog vilken. En scen de absolut inte hade behövt ha med eller göra på det viset. Men de gjorde det. Antagligen som en liten flirt till musikalen. Så.Jävla.Fint.Gjort. Grät som en gnu.
Marius gillade jag så mycket mer nu än vad jag någonsin gjorde när jag såg musikalen. Visst att han ska vara en pojke men i musikalen var han ju nästan bara löjlig och anonym. Äntligen fick också han lite bättre ljus. Rent spontant gillade jag hans sångröst mycket mer i “Empty Chairs At Empty Tables” än jag gjort i någon annan version (förutom när Jonas sjunger den, såklart). Hela den scenen blev mer naturlig i filmen än den blev i musikalen där den mest kändes inslängd som en paus inför finalen (vilket den iofs ÄR men ändå).
Paret Thénardier (spelas av Sacha Baron Cohen och Helena Bonham Carter) var bra och roliga, tyckte verkligen om “Master of the House” som verkligen utvecklats. De är ju mest där som comic relief mitt i all ångest och allt elände, de symboliserar de hemska olagliga okristna som på något vis alltid slipper undan lagen, till skillnad från Jean Valjean som är på ständig flykt från den trots att han egentligen bara stulit lite bröd. Hur som haver, de är bra och deras stil bryter bra. Men mycket mer än så blev det faktiskt inte. Hade hoppats på gapskratt men vet inte riktigt..

Nog om karaktärerna, jag behöver ju inte dra igenom hela rollistan.
Scenerna och miljöerna är så fina och välgjorda, nu blir det verkligen tydligt var i Frankrike vi är och när, samt hur jävligt det var i Paris. Man riktigt känner lidandet och vill gråta lite extra över hur folk faktiskt hade det där och då på den tiden. Jag älskar scenen när Javert är uppe på taket av Palais de Justice och Notre-Dame stoltserar i bakgrunden, en snygg flirt till Victor Hugo och samtidigt ganska självklar. Var annars skulle han egentligen vara uppe på ett tak och sjunga? Likaså blir slaget vid barrikaderna mer brutalt och verkligt när man ser den smala gränden och hur tätt husen står.

Jag vet inte om det var lite dåligt ljud i salen där vi satt eller om det faktiskt är så att sångerna inte är så himla starka i låtar som “Do You Hear The People Sing” och “Red & Black”. Tänkte se den en gång till på bio och sen se vad jag tycker, jag hoppas att ljudet var halvbra… För det är ju två låtar som i alla fall jag tycker är mest utmärkande för musikalen som helhet. Stora och starka allsånger.. Men jag fick ändå sitta och bita mig i tungan för att inte sjunga med i “Do You Hear The People Sing”.

Nu vet jag inte riktigt om jag kan komma på fler tankar. Filmen är jättebra och väldigt sevärd. Men jag tror att man måste ha lite intresse för den från början, den är svår att ryckas med i om man inte alls vet vad det är för något man ska se. Fyra stycken lämnade faktiskt förhandsvisningen… Men om den var lite långsam ibland så är allt förlåtet när Finalen är klar. Grät som en gnu och ville aldrig att ljusen skulle tändas.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s