Igår var i och för sig bra för då var vi i parken hela kvällen innan vi gick på bio.

Ibland smyger sig den där paniken på. Ibland är framförallt på varma sommardagar som denna. Det är galen värmebölja och allt jag vill är att försvinna långt, långt ut på landet. Se kossor som betar och grässtrån som vajar i vinden, känna doften av havet en bit bort. Ingen park i världen duger. Men jag gjorde vad jag kunde. Jag hade visserligen kunnat cykla ut till en badplats inte allt för långt härifrån men har hört för många rykten om alla industrier runt viken som dumpat sitt avfall där i 30 år för att riktigt tycka att det känns ok. Jag gjorde helt enkelt vad jag kunde.

Efter en sovmorgon och lång frukost följd av nagelfix på balkongen snörade jag på mig löparskorna och tänkte att ska han ändå jobba kan jag ju carpa lite sommardiem. Trots att jag helst bara ville glömma att det var varmt ute (och att det finns vuxna människor med semester och en bil som kan ta dem till fantastiska Sommar-Sverige-Platser som de kan visa upp på sina bloggar) och att vi bor i ett grått höghus med balkong på första våningen där man hör alla skrikiga barn med sommarlov (som J tycker det är såååå härligt att lyssna på) och cyklar mitt i en stor stad så begav jag mig mot parken. Målet: att efter en månad av ingen träning alls nu springa den vanliga rundan på 5 km. I sommarhetta (det är nog skugga under träden?). Hahaha. Det gick inget vidare. Efter 16 minuter och lite mer än 3 km la jag av. Sen power walkade jag i 2 timmar istället och pratade med nästan varenda kotte som jag känner. I telefon.

Efter det gick jag hem, tvättade håret i en timme, pysslade om fötterna och sen la jag mig under filten i soffan och läste ut sista delen av Torka Aldrig Tårar Utan Handskar. Den har tagit mig två dagar att läsa, Jonas stirrar imponerat på sidorna jag avverkat i en rasande takt. Försöker förklara att boken är enkelt skriven med stor text och 1,5 i radavstånd. Jag gillar det, ingen kommer någonsin kunna säga att de la av med att läsa dem för att “de var för svåra”.

Nu på kvällen har jag putsat skor, bestämt vad jag ska ha på mig imorgon när vi åker till Stockholm för inköp och bläddrat i Harper’s Bazaar ute på balkongen. På det stora hela har det ändå varit en mycket bra och lugn dag, inte ett moln så långt ögat kunnat nå och ingen som helst sand mellan tårna.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s