Lucka nr 8; Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom

Som vanligt deltar jag i Berätta om-kalendern som är skapad av fina Emily Dahl. Detta är tredje året och andra års kalender hittar ni i kategorin Julkalender. 

Lucka nr 8; Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom

Ett plagg jag minns från min barndom.. Det första jag kommer att tänka på är de där genomskinliga strumporna i svart spetsmönster med guldtråd. Jag tyckte de var otroligt festliga, de var säkert en present från mormor och morfar när de varit utomlands. Jag minns första dagen jag ens reflekterade över att de fanns. De satt där på min fot och själv satt jag i den lilla hörnan vid tvättmaskinen i badrummet i det stora huset jag växte upp i. Där var de bara. Jag kom inte ihåg när jag fått dem eller någonting. Jag måste varit så himla liten. Efter ett tag försvann den ena. Jag undrar vad som hände med dem egentligen…

Jag antar att jag borde berätta om något nyckelplagg som präglat hela min uppväxt men jag kan inte komma på ett enda. Jag har inga bilder heller – men jag minns det där lila setet med mönstrade tights och matchande tröja från “Upp till 13” som jag egentligen tyckte att jag var för stor för att ha, jag ville ju ha “tuffa” kläder för jag hade precis börjat skolan. Någon definition av vad “tuffa” kläder egentligen innebar hade jag nog inte men jag minns att de där tightsen, eller cykelbyxorna, med tröjan till kändes väldigt som något man har på dagis.

Samtidigt hade jag fått plaggen i julklapp och jag har alltid mått väldigt dåligt de gånger jag fått något i present som jag faktiskt inte tyckt om/velat ha på mig. Det har kanske hänt tre gånger i mitt liv men det har varit lika ångestfyllt varje gång. Så där var det nu, det där jobbiga setet som inte alls var lika tufft som jag numera var, jag gick ju på lekis och allt. Jag kom på den strålande idén att jag kunde ju ha på mig kläderna bara hemma när jag ville vara lite avslappnat klädd. Jag tog på mig kläderna och la fram idén för mamma precis när det var dags att läsa godnattsaga. Det gick inte bra. Hon ville att jag skulle ha på mig kläderna på morgondagens middag när släktingen som gett mig kläderna i julklapp skulle vara med. Jag minns inte exakt hur varven gick men jag kände mig väldigt ledsen och oförstådd, tacksam men ändå en tuff tjej 6-åring som jag var. Mamma blev arg på mig och jag blev arg på henne så jag dundrade ut ur barnkammaren och SMÄLLDE igen dörren för första gången i mitt liv! Precis gick en propp i huset och allt blev kolsvart. Jag blev LIVRÄDD.

Att det hade gått en propp har jag förstått i efterhand. Där och då var jag övertygad om att det var kläderna som straffade mig för att jag inte var tacksam för den fina julklappen jag fått. Minns rädslan än idag alltså, fyfan. Minns dock inte vad som hände med kläderna. Tror jag hade dem i skolan någon dag som det tacksamma och snälla barn jag alltid varit, givetvis tyckte någon av de tuffa ouppfostrade tjejerna att jag hade barnkläder på mig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s