The Book Thief


Vi kom precis hem från att ha varit på bio och sett filmatiseringen av The Book Thief. Som bekant läste jag boken när vi var på Teneriffa för några veckor sedan och jag har nog peppat inför filmen sen i höstas. Något med trailern fångade mig – jag som aldrig riktigt klarat av skildringar av Andra Världskriget, Förintelsen eller liknande kände plötsligt att detta var något jag kunde ta till mig.

Jag gillade verkligen boken men vad ska jag säga.. Filmen lyfte alla karaktärerna så himla fint och lämnade nog ingen i biosalongen oberörd. Både jag och Jonas grät floder och var tvungna att sitta kvar hela eftertexten, eller ja, när de började sopa vår rad förstod vi att det var dags att röra på sig.

The Book Thief är full av fantastiskt mänskliga karaktärer vars liv fångar en direkt och man bryr sig verkligen om allihop, man hoppas och kämpar med dem. Jag tror jag klarar av den för att den inte är så himla nazi. Eller vad man ska säga. Den skildrar livet på Himmel Street, hur de vanliga tyskarna som bor där påverkas av Hitlers krig och judeförföljelse. Nazisterna finns där hela tiden men de får också vara vanliga tyskar, människor. De målas inte upp som hjärntvättade maskiner som heilar till höger och vänster. I barnens ögon är det Hitler som är den stora skurken. Det är Hitler som hatas för han är grunden till allt det onda, den sorg och saknad de behöver stå ut med.

Jag var först rädd att den skulle bli sönderamerikaniserad och klyschig i händerna på 20th Century Fox men den klarade sig nästan hela vägen. Men såklart var USAs intåg i Tyskland tvunget att vara med på ett hörn där i slutet (något som inte direkt nämns i boken, som trots allt är skriven av en australiensare) och även om allt manus var på engelska så var många av de tyska fraserna med, det talades med tysk brytning och mycket bakgrundsprat var på tyska. Jonas reagerade dock på att när borgmästaren håller ett riktigt nazistiskt tal innan ett bokbål på Hitlers födelsedag så är hela talet på tyska. En bra krydda tyckte jag men känner nu också att det kanske är lite väl att låta det “onda” nazisterna säger vara på tyska men resten på engelska. Det blev ju en rätt tydlig markering och eldar bara på bilden av det tyska språket som aggressivt och ont, nazisternas språk. Det blir ju skillnad mellan skrivet manus och exakta citat som till exempel nazitysklands nationalsång som också framfördes på tyska, det är ju en annan grej. Borgmästarens tal las inte fram som ett citat.

Hur som helst, det var alltså en mycket bra film som jag verkligen kan rekommendera! Den kändes äkta och var så gripande. Det enda jag INTE gillar är att de tagit det finaste citatet från boken och kört över det med en gaffeltruck.
Från: The only thing worse than a boy who hates you: a boy that loves you.
Till: The only thing worse than a boy you hate: a boy you like.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s