Detta var ju festligt

I helgen har jag varit ledig – och vilken helg det har varit alltså. I fredags öppnade jag på jobbet och var full av fredagspepp, städade med en nästan pretentiös frenesi och vid lunch kom Helena. Det var folk på uteserveringarna och solen sken – som gjort för en ledig helg. Dessutom väntade vi besök; Jonas mamma, hans syster Jenny och hennes barn Molly 6 år och Emma ca 8-9 månader. Fullt ös med andra ord.

Så vid 16 gick jag från jobbet, svängde inom Systemet och cyklade hem – glad som en lärka. Våra gäster anlände och tillsammans tog vi en promenad upp till parken där Molly fick ha linbanan helt för sig själv (delad med Jonas och Jenny), toppen efter typ fyra timmar i bil på E22. På kvällen åt vi gott och efter maten dekorerade jag och Molly cupcakes med frosting och strössel för att fira hennes födelsedag i efterhand – så himla gott det är alltså.

Där och något glas vin senare smög sig ett illamående på mig. Väldigt ovanligt för mig bör väl tilläggas. Tänkte att det kanske var en kombo av vin, cupcakes och pasta tre måltider i rad plus gårdagens storstädning. Tjurig som jag är och med livsmottot “Ta lite vin!” (nåja) höll jag tyst och fortsatte smutta på vinet men lugnade mig sedan. Vi gick och la oss vid elva och då gjorde magen dessutom ont. Tjurig som jag är drack jag massa vatten och la mig för att sova. Vid 04 vaknade jag och gick på toa och tänkte sen att det kanske var magkatarr eftersom magen sved. Började gräva i väskan efter saltsyradämpande (oh yes, alltid i handväskan) tog en tablett och la mig sen igen men efter bara fem minuter kände jag mig nästan mer illamående, la mig på mage och tänkte att jag somnar väl bättre så.

Ett tu tre har jag kastat mig upp, hänger över fotändan på sängen och spyr som en gris. Här kan vi pausa storyn och reflektera över hur grymt snabbtänkt jag är när det kommer till att spy bra – trots att jag kanske spytt fem ggr i mitt liv (varav fyra under the influence of alcohol – femte på Lucias morgon och nerverna satte in på mitt 10-åriga jag (edit: dåligt disponerat av mig, givetvis kom Luciaspyan före fyllespyorna.)). Jag kunde ju tagit första bästa yta utanför sängen men på någon microsekund hann jag tänka att där ligger Valeriekuddarna och min vita Lexingtonmorgonrock – high five Cornelia!
Så – där hänger jag då och hulkar, spyr och fräser, undrar vafan det är som händer och tänker att detta var ju jävligt otrevligt. Ber till gud att mitt fd maginnehåll inte ska nå bort till mina ljusrosa Flattered när Jonas vaknar och antagligen undrar om hans flickvän under natten bytts ut mot tjejen i The Exorcist men sen ser att nej det är fortfarande jag och mumlar då “Åh herregud..”, far iväg och kommer tillbaka med typiskt bra grejer att torka spya med och sätter klökandes igång. Jag sitter då på sängen, säkert grå i ansiktet och tänker inte speciellt mycket alls mer än att jag har en prins till pojkvän. “Vad har du ätit idag egentligen? Just det vi har ju druckit vin – undrade nyss varför det var lila.”, lila spya är rätt festligt ändå om man ändå sjunkit så lågt. Sen mådde jag i alla fall bättre och somnade gott efter en tandborstning.

Nu är det söndagkväll och min mage svider något så förbannat och varje syssla känns övermäktig. Igår fick jag knappt i mig någon mat men släpade mig runt på stan tillsammans med de andra någon timme och försökte bita ihop. Gick väl bra men kom hem och mådde sämre än innan så det var väl inte mitt bästa drag, fick tag på L’Oreals nya lack Nouvelle Vague i alla fall, för resten av eftermiddagen låg jag gömd under min pälspläd och huttrade och gnydde. Efter en pannkaka till kvällsmat piggnade jag till lite grann och kunde sjunga med till alla låtar i Herkules. Och nu ligger jag alltså här med en mage som gör så ont att allt jag orkar är att ligga på soffan och glo. Kan knappt gå upprätt, behåller all mat men mår illa om jag anstränger mig.

Jag har inte alls varit en så rolig sällskapsdam som jag hade hoppats på denna helgen. Spelade lite Angry Birds med Molly i soffan innan och hon var så snäll mot mig. Tipsade mig om att massera magen och låtsades dessutom göra fel på Angry Birds så att jag skulle få försöka lite och känna mig duktig. Storheten och visheten i den ungen alltså, så himla fin och omtänksam tjej. Nu håller jag typ på att dö av ansträngningen det tog att skriva detta. Nu blir det nog ett avsnitt Hannibal, lite kannibalism får mig säkert att må bättre! För er andra som också uppskattar mat och goda saker (see what I did there?) kan ju klicka er in på Sofias blogg, hon har varit på choklad- och ostbuffé uppe i Marina Bay Sands i helgen.

Jag vill gärna ha era sympatier och hobbyteorier om vad som hänt. Puss!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s