En ny dag

Idag skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen för att kunna få a-kassa de dagar innan mitt nya jobb börjar. Lite onödigt egentligen kanske men har jag ändå betalat in i mer än ett år kan jag väl ändå utnyttja det antar jag. Över huvud taget är jag inte så förtjust i AF men ibland får man bara finna sig i vissa situationer och system.

Efter frukost drog jag igång med att lokalisera allt från slutbetyg till arbetsgivarintyg och kontrakt och det visade sig att jag har bättre koll på var jag har flaskan Jared Leto drack ur när Mars var förband till Linkin Park för hundra år sedan, dessutom hittade jag alla kvitton och lagningsbevis på min Mulberry-väska före jag kom fram till kuvertet med allt “skrytmaterial”.

Jag samlade i alla fall ihop detta, klädde mig snyggt och gav mig av till AF där jag fick vänta i ca en timme innan jag kom in. Helt ok om jag inte hade varit så himla HSP för även om jag fick hetsa mig själv med “jag är inte bara snygg jag är smart och kompetent också” framför spegeln när jag sminkade mig för att ens orka gå till AF så gick ändå luften ur mig ganska fort väl inne. Där sitter jag bland så många människor och det enda som skiljer oss är att jag är mer privilegierad för jag har haft helt andra förutsättningar i livet. Jag kommer från en familj med relativt trygg ekonomi – HELL – vi kan börja med att jag kommer från en svensk familj, jag är blond, rätt söt, pigg, glad och det finns inget som ifrågasätter mitt etniska ursprung mer än H:et i mitt efternamn som ibland får vissa att tro jag har tyskt påbrå. Dessutom har jag ett slutbetyg från gymnasiet, lägg till höga betyg också – jag har alltså stor chans att komma in på nästan vilken universitetsutbildning jag vill om jag inte ger mig på elitutbildningarna.

Vidare har jag stor arbetserfarenhet för min ålder och bra rekommendationer, jag har ett körkort. Eftersom jag jobbat i flera år har jag fått möjligheten att utveckla en god arbetsmoral och en lust att arbeta. Jag har haft medvind sen jag vrålade “Fyfan va vi är bra” på studenten och sprang ut i folkhavet. Allt detta blir jag nästan plågsamt medveten om när jag sitter där, några tittar t o m lite extra på mig, av alla i väntrummet är det jag och en tjej till som är lite mer formellt klädda. Vi är alltså nere på detaljer och fan t o m där sticker jag ut. Jag har haft en sån jävla tur i livet och även om det är något jag vet så blir det plötsligt så tydligt där i väntrummet. Jag försöker isolera mig, bygga upp murarna fort som fan så att de andras sinnesstämning inte får mig att drunkna och det går men lite slipper in ändå. Jag ska absolut inte döma ut alla som var där med mig idag, inte vara fördomsfull och förutsätta att de är hopplösa fall hela högen men faktum kvarstår att enligt AF har jag goda chanser till att få ett nytt jobb. Arbetsmarknaden ser ut som den gör men jag förstår ju att jag har högre chans till jobb än många andra som var där idag. Jag har redan ett nytt jobb som väntar.
Säger som Mattis i Bröderna Lejonhjärta, “Ska man skratta eller ska man gråta?”.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s