Two down

IMG_0553

Under veckan som gick läste jag klart två av mina sommarböcker. Den första var Meningen med hela skiten av Nina Åkestam, hennes debutbok om jag inte har helt fel. I tidigare inlägg har jag varit lite inne på hur otroligt viktig denna bok är. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad jag menar med det. Den är bara viktig helt enkelt. Nina tar upp diskussionen om vårt framgångshetsande, hon ifrågasätter samhällets bild av vad den sanna lyckan är och får en att stanna upp och tänka på livet. Jag tror inte att detta är en bok för alla men det är definitivt en bok för många. Oavsett vilket liv man lever tror jag det finns något de flesta skulle kunna ta till sig i denna bok. Eller om man är som jag, en duktig tjej som är allmänt uppmärksamgetstörstande med prestationsångest och ett nästan alltid hungrigt bekräftelsebehov och ett outtömligt förråd av känslor och tankar. Om man börjat undra vafan livet egentligen går ut på och hur man ska ta det tillvara på bästa sätt. Med roliga övningar (lite kbt har ingen dött av), en löpande text full av svordomar som är förbannat ärlig och personlig är detta en sån bok jag skulle vilja slå i huvudet på några vänner, kasta i ansiktet på vissa samt slå in med sidenband och högtidsfullt överräcka till andra. LÄS DEN. Även om du är nöjd med livet.

IMG_0580

IMG_0566

Jag mådde så jävla BRA av att läsa Meningen med hela skiten. På riktigt alltså. Jag vet att jag brukar överdriva och överhype’a ibland men på riktigt, jag grät glädjetårar av vissa stycken. Känslan av att man inte är ensam, att det är okej, att man inte är helt galen. Vissa stycken fick mig att slappna av, nicka myndigt och få något vist i blicken. Jag blev lugn, någon spänning i axlarna jag inte ens varit medveten om försvann. Ja jag säger då det, vilken klok människa Nina Åkestam är. Så jävla ball.


 

IMG_0535

Sen var det avslutande boken i The Mortal Instruments då. I höstas läste jag ju de första fem och i slutet av maj släpptes sista. Jag har legat i hängmattan hos pappa på landet och läst dag ut och dag in. Jag gillar ju dessa böckerna så himla mycket. Bra YA kan faktiskt vara riktigt bra. De är mer romantiska än vad t ex The Hunger Games är men ändå fulla av bad ass-karaktärer. Kärlek är ett stort tema och det känns bra att homosexualitet får lika mycket plats som heterosexualitet. Böckerna är såå mycket bättre än filmen som kom förra året, de gjorde allt fel förutom skådespelarvalet om jag ska vara helt ärlig.

Hur som helst är detta den avslutande boken och jag orkar inte riktigt sammanfatta handlingen men snabbversion: Det finns parallella dimensioner och i dessa finns det demoner. För flera hundra år sedan klev ängeln Raziel ner till Jonathan Shadowhunter på jorden och lät honom dricka hans blod ur en bägare. Jonathan Shadowhunter blev den första Shadowhuntern som är utsedd av änglarna att skydda människosläktet från dessa demoner. Idag finns det Shadowhunters över hela världen som i det dolda försvarar människorna på jorden. Huvudpersonen Clary visar sig vara dotter till en av de största i modern tid, Valentine Morgenstern – tyvärr är han lite besatt av tanken på rent blod, det finns nämligen sk. Downworlders också – vampyrer, “varulvar”, feer och warlocks. Dessa är barnen av demoner och människor. Valentine ville utrota dessa, det ledde till krig, Clarys mamma flydde till New York och här börjar storyn. Clary vet ingenting om detta, hon tror hon är en helt vanlig tjej men sen börjar se glimtar av The Shadow World och där är vi igång.

The Shadow World är en värld man liksom tycker om efter sex böcker, det är en värld man vill ha mer av. Kanske för att Cassandra slänger in så många hintar till saker som hänt förr, samtidigt som som i sista boken presenterar nya karaktärer vars storys inte avslutas. Så yaaay nästa år kommer en ny serie om dessa karaktärer. Såhär efteråt känns det lite tomt – men det är trots allt bara YA som jag intalat mig genom hela serien. Fast man rår inte för vad man gillar och just nu känns det ungefär såhär:

Så många fina karaktärer som utvecklas, välskriven, bra kvinnliga karaktärer som är självständiga, har makt, är coola, kan slåss och de är inte så förbannat enfaldiga. Dessutom är böckerna väldigt roliga.

*SPOILER ALERT*

IMG_0687 IMG_0695 IMG_0680

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s