Hemska minnen av barn

Vi har börjat kolla på Modern Family och varje avsnitt kickar igång något ångestrelaterat växa upp-minne hos mig. Mitt största straff i livet är att jag fan minns allt från min uppväxt. Minns varenda liten taskig grej de andra klasskompisarna gjorde mer eller mindre medvetet.

Låt mig bara säga till er som glömt: Barn är hemska och de är vansinnigt elaka mot varandra.

Jag minns en tjej jag gick i samma klass med från lekis till sexan. Jag vet att hon var enda tjejen i familjen och hade en äldre storebror, sen hade hennes mamma blivit ihop med en man som hade två äldre söner sen innan. Jag kan bara utgå från att det var hård jargong mellan pojkarna (boys will be boys you know) och hon var alltid den som snappade upp saker hemifrån. T.ex dagen efter Anna Lind dött sa hon i syslöjdsalen: “Jag tycker det var bra att hon blev mördad för om hon hade levt hade ALLA i Sverige fått betala 100 000 kronor var. Barn också.”. Hon var också den första som på engelska kunde säga “You bastard, I’m gonna kill you”, då gick i väl i fyran eller något. En hel rast sprang alla i klassen runt och ropade “You bastard I’m gonna kill you”. 

Sakerna jag dock kom att tänka på pga Modern Family är i alla fall från yngre år. Båda är kopplat till kritik mot mina föräldrar.

Första är vi på utedag. Vi går väl i ettan och hon har inte fått med sig någon matsäck/fika hemifrån och frågade om jag hade något hon kunde få. Jag bodde hos pappa den veckan och hade fått med mig en kanelbulle från Kontan och varm O’boy i en termos. Det var kallt ute och ingen tyckte om utedagar. Jag låter henne i alla fall få lite av min O’boy och jag tror en annan (coolare) tjej gav henne något annat att äta också för hon satte sig med henne istället och åt. Jag käkade min kanelbulle och sen efter en stund kom hon tillbaka.
– Alltså, hur har ni gjort den där O’boyen?
Jag blir glad och tänker att pappa gjort god O’boy.
– Ehh han häller i pulver i mjölken och sen micrar han det! *skitglad*
– Ah. För det smakar BARA VATTEN! *arg*
Jag blir ledsen för min pappas skull och känner mig dum.
Idag tycker jag hon var en otacksam jävla unge. 

Andra minnet är runt jul och vi är äldre. Jag minns inte exakt men jag är rätt säker på att vi går i trean och klassen ska byta julklappar med varandra genom att köpa en present för 25 kronor som läggs i en säck och sen får alla dra en. Det står inte vem paketet är från.

Låt mig bara börja med att säga att en present som “ska passa både tjejer och killar” för 25 kronor är jävligt svårt. Jag var inte så intresserad heller så mamma gick till en finare presentaffär i stan och köpte en liten smörkniv, på skaftet satt en gris i tomteluva. Done! Griskniven slogs väl in som julklapp och lades i säcken i klassrummet på något vis och sen hade vi julavslutning med klassen. Alla öppnade sina presenter, fikade väl på någon pepparkaka och det var det. Jag minns inte riktigt vad jag fick i present men pga budgeten 25 kronor var det nog inget överväldigande och enastående.

När vi sedan slutat för dagen pratar alla om vad de fått och jag går precis förbi henne när jag hör henne säga
– Alltså jag fick en SMÖRKNIV..! Vad ska jag med den till??
Hon lät riktigt arg och besviken och betonade smörkniv som om det var det tråkigaste och hemskaste hon någonsin fått och att hela presenten var dum i huvudet. Otacksamma jävla ungjävel alltså. Och återigen kände jag mig dum och tyckte synd om min stackars mamma som faktiskt gått iväg och köpt denna julklappen.

Alltså vad är det för fel på barn? Jag avskyr ouppfostrade, osäkra och kaxiga barn som inte lär sig att vara tacksamma och artiga. Hujedamig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s