Are we in the clear yet?

Oavsett vad jag tänker på just nu känns allt lite jobbigt. Tror att jag fortfarande hämtar mig efter veckan jag nyss bloggade om. Det var väldigt länge sen jag kände såhär, det där behovet av att göra ingenting och bara.. Chilla. Kursen har varit så rolig och det har varit kul att ha något litet som liksom “krävts” av mig. Trots att det är en föreläsning kvar och jag nästan helt säkert kommer behöva göra en omtenta känns det som att jag stängt av lite, kommit i mål och nu andas ut. Och där kom tröttheten. Kanske känner jag såhär just för att jag vet att det inte är över ändå.

Så oavsett vad jag tänker på känns allt lite jobbigt. Jag ser fram emot julen så himla mycket men just nu är allt jag äger och har på mitt konto ungefär 300 kronor. Jag är skyldig Jonas massor för hyran osv. Väntar på lön i november så är jag ikapp igen men jag vet inte.. Känns inte kul att jag knappt har råd att köpa julklappar i år. Känns inte kul att packa upp alla julgrejer när allt ska packas ner inför en eventuell flytt nästa år. Allt detta är det sista liksom. Sista gången jag sett löv på kastanjen utanför. Sista julen i denna lägenheten. Sista, sista, sista. Samma sak som med tentan, jag vet att efter nyår väntar en flytt. Det ligger där och stressar och surrar i bakhuvudet och jag rädd att det kommer vara i vägen för min julstämning. Men det kommer det bara vara och jag låter det vara så.

Hur som helst. Jag är känslotrött, är nöjd med att sitta i min pyjamas med pälspläden i soffan och äta frukost framför Gossip Girl. Det känns inte kul att diska (ok när gör det någonsin det?), känns jobbigt att gå till skolan och lämna en bok jag lånat för jag kommer ändå behöva den till omtentan, känns jobbigt att åka till föreläsningen imorgon för den kommer trigga igång nervositet inför tentan. Känns jobbigt att tänka på vad vi ska göra av torsken ikväll, känns fan t o m jobbigt att veta att jag kommer behöva lägga fram den ur frysen snart. Känns jobbigt att behöva måla naglarna som ser förjävliga ut. Så små små små saker som kräver någonting av mig och jag är så himla osugen på att göra något. Är absolut inte deprimerad eller så, det har inte med det att göra. Detta är min HSP har jag förstått, och det är så himla skönt att ha en förklaring till varför man är som man är. Faktum är att jag mår mycket bättre av att bara VETA att jag är HSP. Nu fattar jag varför jag alltid dragits till UnderbaraClara t ex. Fan det känns t o m jobbigt med vår nya regering som jag ändå kände något slags förtroende/hopp för vid valet. Nu undrar jag bara vafan är detta? Ska jag behöva engagera mig politiskt nu också? Det var då själva fan.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s