Jag har verkligen ingen aning jag har precis flyttat hit

IMG_3317

Idag har jag varit hemma hela dagen och pluggat. Jag vet att jag ligger före och att det bara är tre olika texter kvar att läsa på denna kursen men jag som verkar ha läst lite mer i böckerna än de flesta andra känner en galen panik. Jag fattar allt (förutom postmodernism då, postmodernism kan dö. Klurar på en plan hur jag ska slippa postmodernism på hemtentan och helst för resten av livet) men förstår inte hur jag ska kunna skriva en hemtenta på denna kursen? Läser kursmålen och bara “ehh hur kopplar jag det till vad vi läser”? Kursen tar upp typ alla viktiga begrepp och teorier som finns och dessa ska vi tillämpa på populärkultur. Aha. Ok. Då gör vi väl det då. Vet att hemtentan kommer bestå av att analysera en film. Men vet INTE om hemtentan kommer bestå av mer än det. Gillar som bekant inte att inte veta vad som väntar även om jag blivit mer chill med åren. Försöker tänka på att min prioritering i år är att först njuta av att bo i Stockholm, sen oroa mig för studierna.  Det blir ju inte bättre av att det är så himla intressanta grejer vi läser, men det där med att inte vara säker på om det räcker med att “fatta grejen” eller om man ska ha en himla koll. Vet att föreläsarna alla sagt att “det räcker om ni har koll på ungefär vad det är teorin säger och varför den uppstått”. Blir ju inte heller bättre av att jag har så dåligt självförtroende i min tolkning av vad teori är. Lite grejen med att det är för lätt det måste vara svårare än såhär, jag gör det svårare så jag blir osäker! Heja!

MEN jag har i alla fall läst allt det jag ska. Det är bara tre texter kvar på kursen och det är ingen mening att läsa dem idag. Imorgon ska vi göra seminarieuppgift (analysera valfri film/tv-serie osv utifrån genus, klass, ras) och kanske blir det bio på kvällen.

Messade pappa och frågade vad som egentligen hände under Vietnamkriget och varför, han ringde upp och gav mig en lång pedagogisk genomgång, så himla fin. Tycker om att han alltid tar mig på allvar.

Var på Ica innan och handlade med hörlurar i öronen och Elastic Heart på högsta volym. Står och kollar inlagd gurka när en figur dyker upp bakom mig så jag flyttar mig åt sidan några steg. Människan följer efter och står bakom mig igen. Jag flyttar mig igen. Människan knackar mig på axeln och jag blir livrädd. Rycker skrämt av mig hörlurarna, han säger “förlåt att jag skrämde dig, du vet inte var de har ättika någonstans?”. Och jag blir så sur. Om man söker kontakt med en person med hörlurar som inte svarar och det är massa andra människor omkring, kan man inte fråga någon annan då? Eller fråga personalen? Hur skulle jag egentligen kunna veta? Åh va jag inte tycker om att behöva bli avbruten i mina tankar när jag så tydligt försöker vara ifred. En gång sprang en kvinna ifatt mig i Norrköping och högg tag i min axel och skrek “URSÄKTA!!!”, hon hade tydligen försökt ropa tre gånger innan. Alltså sånna människor som inte ger upp utan blir provocerade och bara “nä jag ska minsann bli sedd och hörd!”. Usch. Låt mig vara ifred bara. Ironiskt att jag kunnat använda samma svar båda gångerna dock, “Oj jag har verkligen ingen aning jag har precis flyttat hit”.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s