Älskar livet – hatar världen

Jag har precis klivit ut ur en varm dusch där jag suttit och stirrat på det gulnande kaklet en bra stund. Är helt slut, men på ett bra sätt ändå. Känner mig dock känslomässigt skör eftersom hjärnan är så trött. Jag var på universitetet från nio till halv fem idag. Först hade vi grupparbete före vår lektion om gränsdragningar som slutade klockan tolv. Då gick jag över till biblioteket för att stämma av att jag har koll på nästa veckas läsning och dessutom kopierade jag Damen Med Hunden eftersom den tydligen inte gick att låna hem. Vid två mötte jag Fanny som var så himla snygg i håret efter sommaren, tappade modet lite eftersom mitt eget hår är en sån katastrof. Hon läser etnologi nu och det verkade så himla intressant, jag kanske måste läsa en kurs i det också…

Klockan tre började så sen vår första föreläsning, tema litteraturvetenskapens historia. Så himla mysigt, vår föreläsare berättade det mer just som en historia. Kanske just för att vi skulle kunna sätta in veckans läsning i ett sammanhang och t o m analysera själva föreläsningen, berättandet och var vi egentligen drar gränsen mellan berättelse/reportage/information osv osv osv. Märks det att min hjärna går på övertid eller?

Eftersom det ändå varit väldigt fint väder idag så var jag ändå inte så trött efter föreläsningen även om stolarna var mycket skönare än de var i D-huset.. Hur som helst tog jag sen tunnelbanan till Stadion och promenerade bort till Östermalms IP för att hämta ut mitt startnummer till Tjejmilen som är nu på lördag! Så pepp att gå i eftermiddagssolen bland massa andra kvinnor med samma mål. Där inne i hallen var det ganska lugnt och jag strosade runt bland alla sponsorernas montrar. På Intersport passade jag på att köpa lite nya löparkläder och ett par nya sulor till mina löparskor. Köpte allt från NIKE så ptja.. nu jäklar får jag springa i höst! Men faktum är att jag inte har några träningskläder alls som lämpar sig för kyliga grader så jag är mycket nöjd. På vägen ut fastnade jag vid Plans stora monter där jag blev månadsgivare till flickors rätt att gå i skola och på så vis motverka barnäktenskap. Förvarnade killen att jag inte ville höra några hemska detaljer som skulle kunna få mig att gråta, han tyckte det var bra att jag sa det redan från början så jag slapp den värsta biten. Jag kan tänka mig ändå.

Men man kan väl säga att bara hela grejen att gå och köpa lite löparkläder för att sedan slungas in i verkligheten där flickor på samma jord men i ett annat land har helt hemska livsförhållanden och inte ens får gå i skolan knäckte mig lite i kombination med världspressens uppmärksammande av flyktingkatastroferna kring Medelhavet och den där bilden på den lilla pojken som drunknat. Det är rätt intressant ändå hur människans medmänsklighet bara fungerar om det är e t t  b a r n eller e n  p e r s o n. Hur vi blir helt bortkopplade om det faktiskt akuta i en situation blir för tydligt. Jag har medvetet undvikit att följa för mycket nyheter den sista tiden. Jag orkar inte. Jag älskar livet men fan va jag hatar världen. Det är svårt att se någon mening, jag känner inget framtidshopp för mänskligheten. Människan är vidrig. Men i kontrast ställer vi ju ändå livet, hur gött det är med en solig eftermiddag och hur snygg han är i sina nya jeans. Hur glad killen på Plan ändå gjorde mig mitt i all hopplöshet. Att få gå bland massa andra kvinnor som också ska springa en mil på lördag. Jag försöker fokusera på livet och inte så mycket på den jävliga världen och den vidriga verklighet de flesta inte har något annat val än att leva i.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s