We need to talk about yoga

Jag har precis kört ett kort yogapass på mattan här i vardagsrummet och behöver skriva av mig. Jag är så tacksam över att ha yogan i mitt liv och som en del i min vardag. Jag är visserligen ingen yogi och det är inte många poser som sitter som en smäck. Men rörelsen, att använda kroppen och upptäcka nya sätt att förhålla sig till marken är så himla häftiga upplevelser för mig.

Att jag nu i december fortfarande känner en lika stark drivkraft att röra på mig och utmana mig själv är något helt nytt för mig. December var vilomånad under så många år när jag höll på med dans i Sölvesborg. I början av december var terminen över och man blev en människa som alla andra som kom hem efter skolan och inte skulle någonstans. Jag fick tre timmar extra framför datorn varje kväll. Jag kunde äta i lugn och ro vid köksbordet. Jag var i vila. Det var nog behövligt på den tiden men kroppen kommer ju ihåg och i flera år efter jag flyttat från Sölvesborg la jag alltid av med all motion i december. Jag ville inte vara en pretentiös jävel som pushade mig själv när jag inte ville.

Men nu plötsligt vill jag! 2016 har varit ett fantastiskt träningsår och helt på mina villkor. Jag började försiktigt med att springa i slutet av mars och i mitten av april blev det fler pass. Efter Vårruset började jag följa ett träningsprogram och det var verkligen utvecklande för mig. Att följa ett program passade mig så bra! Efter Tjejmilen i september blev det färre löprundor men jag höll det uppe och i oktober sprang jag Hässelbyloppet på samma tid som Tjejmilen, trots att jag var i dåligt mentalt skick den dagen. Men jag gjorde det. Till och med efter det höll jag uppe löpträningen men nu med en friare känsla av lekfullhet, att inte ha ett program eller ett mål att sträva mot. Det var så härligt. I den friheten fick jag in mer yoga som jag hade gjort lite till och från under våren och sommaren, men i takt med att väderleken försämrades blev det mer och mer yoga inomhus. Efter ett tag la jag till lättare styrkepass hemma i vardagsrummet för nu ville jag få bättre muskulatur att stötta mina överrörliga leder med. Och med starkare muskler kommer jag kunna springa snabbare när säsongen börjar nästa år. Förra veckan skaffade jag gymkort och har försiktigt börjat lyfta vikter och liksom börjat vara en person som tar sig till gymmet utan någon större ansträngning eller tankeverksamhet. Jag ser tillbaka på året och ser att jag har utvecklats och avancerat min träningsfrekvens i en takt som passat mig. Samtidigt har jag börjat läsa om träning, lyssna på poddar om träning och börjat prata med andra kompisar om träning. Helhet och harmoni. Må bra inifrån och ut.

Om det är något jag har gjort för första gången i mitt liv i år så är det att ta hand om mig själv, lyssna till mig själv och sätta mina behov före andras. För mig är det något helt nytt. Jag har aldrig mått så bra i mig själv som jag gjort i år. Trots det har jag såklart mått väldigt dåligt, inte kunnat orientera mig i rummet för att blicken varit dimmig av tårar jag inte orkat släppa fram. Fått hemsk huvudvärk som resultat. Allt det där har också varit en del av mitt år. Men hela tiden har jag satt mina behov först. Lyssnat på mig och gjort val som varit bra för mig. Jag har ätit, jag har sovit, jag har motionerat. Jag har gjort så många små förändringar i år, som alla har lett fram till en helt ny person. Det har skett en förändring på insidan. Denna förändring grät jag mig fördärvad över igår när det blev väldigt påtagligt hur jag inte är den gamla Cornelia längre. Man får faktiskt vara arg på personutveckling också, jag tror det är sunt.

Jag var hos frisören i fredags och insåg att det som sker på insidan även gäller för utsidan. Jag gillar förändring, bara den sker långsamt och över en längre tid. Min frisör tyckte det var bra att veta för då visste hon hur hon skulle föreslå grejer jag kan göra med mitt hår. Jag har helt enkelt lärt mig att kommunicera på ett helt nytt sätt. Reda ut och sätta ord på vad jag behöver och mår bra av. Jag har alltid kunnat prata och kommunicera väl, jag är verbal, behöver aldrig tänka efter i en argumentation eller diskussion. Men detta är något annat. Att lyssna inåt. Lyssna in mig, inte pejla av andra och sedan säga något.

Detta skulle ju bli ett inlägg om yoga. Så tillbaka till yogan. Äsch vi skiter i yogan. Jag kommer fortsätta med den och känner mig inspirerad till att fortsätta min yogaresa.

Advertisements

One thought on “We need to talk about yoga

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s