På riktigt..

Något jag verkligen hatar är när ett habegär kraschlandar istället för att smyga sig på, bara “BAM BAM BAM NU ÄR JAG HÄR OCH DITT LIV BLIR ALDRIG MER SIG LIKT!”. Det gör lite ont och begäret förklär sig till känslan av panik och rädsla som bosätter sig i magen. Det kan ju inte vara sunt? Hjärtat hamrar lite snabbare och taken på att varan skulle sälja slut gör mig nästan gråtfärdig. På riktigt alltså. Det händer inte ofta och tur är väl det för det är ett litet helvete. Som en himla osund förälskelse.

Kolla bara på dessa fina clutchväskor med bokomslag som finns på KyssJohanna.se, helt galet fina! Jag vill ha allihop herregud.

Vad vet om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon

IMG_0547

I måndags hängde vi med dessa fina två. Simon och Julia! Tillsammans med Julia har Jonas skrivit c-uppsats och för några veckor sedan bestämde vi (jag) att det ska fan firas när den är klar för att skickas in. Sagt och gjort.

Vi bjöd in dessa snyggingar hem till oss i måndags och tillsammans såg vi till att ha rejält med mousserande på lager. Vädret var underbart och vi började med en flaska Veuve Clicqout Sec och lagade mat tillsammans (ska erkänna att jag inte bidrog med någonting förutom ett glatt humör och champagne, de andra fixade käket). Sen satt vi på balkongen hela kvällen och pratade fram till 02. Det är det som är så fint med Julia och Simon, de är ypperliga samtalsmakare och så härliga att prata med. För att inte tala om hur mycket vi allihop gillar att dricka vin och filosofera alltså. Ska inte säga hur många flaskor vi köpte och ändå var lite osäkra på om de verkligen skulle räcka. Det fanns ju så mycket att fira!

Vid 02 flyttade vi in i vardagsrummet och fortsatte kvällen, här var jag rätt rejält tröttkalladetvadduvill, satt och slumrade men efter ett tag kom jag igång igen. Hade dock ett möte bokat klockan 09.00 dagen efter så tog det lugnt efter 02. Vilket kanske inte riktigt kan sägas om de andra, vi gick och la oss 04.30 medan gryningen letade sig in i lägenheten efter vad som måste varit världens bästa start på sommarledigheten (ok vi ska jobba hela högen) och det bästa firandet av en färdig c-uppsats någonsin. Jag är så glad att Jonas valde att plugga i Norrköping, vi har fått så många fantastiska vänner här.

En väska från Mulberry

Grävde ju runt efter mina anställningsbevis och kom över mina kvitton från Mulberry och nu på eftermiddagen har jag suttit och räknat lite.

Jag köpte min Oversized Alexa den 16 augusti 2011 i London. Jag betalade 925 GBP, vilket då var 9732 kr. Idag motsvarar den summan 10 376 kr. Däremot säljer Mulberry knappt några Oversized Alexa längre, i webshopen finns endast en – i samma skinn som min men svart med silverknäppe. Den kostar idag 13 582 kr medan de säljer den vanliga Alexa för 12 399 kr

Jag är så himla nöjd just nu!

Priserna är lite jämnare hos svenska återförsäljare då det är fasta priser.

Jonas och jag

Jonas och jag har ju varit tillsammans i en himla massa år nu och på många sätt har vi vuxit ihop sådär som vissa par gör. Ge oss några år till så liknar vi säkert varandra även till utseendet (har läst någon studie om att par som varit ihop länge gör det, Malin Baryard och Henrik Johnsson skulle tydligen vara ett sådant par (eh vid närmare eftertanke var det nog i typ Hänt Extra)).

Vi har utvecklat ett gemensamt sätt att hantera olika situationer, vi har en arsenal av svar som bara vi två använder, som t ex när vi inte riktigt vet vad vi ska svara t ex efter att någon sagt något “roligt”:
“Hehe ahh.. Mhm..!”, eller “Ahh shit va kul!” – det är inte bara vad vi säger men också tonen, tempot och kroppsspråket som är identiskt.

Som alla andra par märker vi direkt om den andra är totalt ointresserad av vad som sägs i en diskussion på en fest, vi hör varandras tomma artighetsfraser och ser varandras ansiktsuttryck. Jag hör direkt om Jonas inte begriper ett skit av vad som förklaras för honom. Allt det där är ju bara roligt (för oss alltså) men det kan också bli förfärligt pinsamt. Så länge bara en av oss säger eller gör något är det väl okej men problemet är ju när vi gör det samtidigt. “Hehe ahh.. Mhm..!” blir plötsligt ett tydligt nästan inövat mönster och vi är avslöjade. Ibland är det bara vi själva som reagerar men oftast följer en pinsam tystnad tills någon av oss byter ämne till något vi behärskar lite bättre. Nu låter det nästan som att vi är lite dumma och obildade men jag tror ni förstår.

När jag skriver detta sitter jag på balkongen och har ätit en lång frukost. Detta hade jag sett fram emot sen igår när jag däckade i sängen efter att ha stängt av mobilen och lovat mig själv en sovmorgon (min mobil börjar oftast plinga lite före 07, så populär är jag förstår ni) och god frukost på sagda balkong. Nu var det ju inte något toppenväder när jag vaknade men ändå sitter jag här och njuter av friheten en laptop ger. Det blåser som fan och regnet kommer när som helst men jag tänker sitta här. Varför?

Jo, det var detta jag skulle komma till. Vår balkong. Eller snarare gården i vårt bostadsområde. Vi bor i ett barnvänligt område med flera lekplatser och lummiga gräsmattor med stora träd och buskar mellan husen. Det är vansinnigt fint här om man tänker på att det är ett miljonprojekt från 60-talet. På grund av att det är så rackarns trevligt att vara ute och leka så är gården alltså full av barn hela tiden förutom på vardagar när de flesta är i skolan – men snart börjar sommarlovet och därför tänker jag njuta skiten av att sitta på balkongen i lugn och ro.

Det är där jag och Jonas skiljer oss lite. Vi tycker båda om att vara ute på balkongen men omgivningen påverkar oss olika. Har jag tid att sitta på balkongen har jag också ofta tid att ta det lugnt, läsa en bok, dricka te eller bara stirra på grannarnas katt i fönstret på huset mittemot. När det är så gillar jag tystnad. Det får gärna finnas människor runt omkring men alla barnen här på gården leker väldigt intensivt med varandra och alla känner alla. De dominerar liksom.

Detta är ett barnområde och alla är överens om att barnen ska få ta plats och leka hur mycket de vill. Därför skriks det också en himla massa. Småtjejer som står nedanför vår balkong och tar i för kung och fosterland när de frågar tjejen borta vid gungorna om hon vill vara med på ett cykelrace. Att cykla är jävligt coolt i vårt område, jag har börjat förstå att det är lite av en statussymbol bland kidsen. Och det är så himla fint. Ingen blir gladare än jag av att se tre tjejer med slöja fara fram på sina röda cyklar, jävlar va de kan cykla snabbt alltså – de är helt orädda och jag blir varm i hjärtat av att se hur de tar för sig. Att de får växa upp här där en sådan sak inte är det minsta konstig eller fel. Tjejerna här i vårt område är lika tuffa som killarna och de leker ihop vad jag kan se. Det är sällan jag ser tjejerna dra sig undan för sig själva och göra något eget. Det gör mig väldigt glad. Glad åt att de lär varandra cykla och skjutsar de mindre som inte lärt sig ännu.

Däremot kan jag bli lite upprörd över att INGEN av dem har cykelhjälm, för mig är det helt knäppt med tanke på hur vilt cyklandet går till. Jag ser ju att de cyklar omkull ibland. Det stör mig att det knappt är några föräldrar ute som har uppsikt över barnen men jag antar att de äldre tar ansvar för de yngre, men cykelhjälm alltså. Det tycker jag är jobbigt att se. Jonas däremot tycker inte det spelar någon roll eftersom det inte kör några bilar i vårt område (ska han säga, när han var barn cyklade han in i en stillastående lastbil och det var en jävla tur att han hade hjälm).

Jag menar att det inte ska vara avsaknaden av biltrafik som avgör utan att hjälmen ska vara en självklarhet i själva cyklandet. Lär man sig att det inte är farligt att cykla utan cykelhjälm borde det inte vara någon mening med att ha det senare. Nu ska jag inte säga för mycket eftersom jag själv inte har någon hjälm för tillfället. Men ändå.

Nu snurrade jag iväg i tankarna lite där. Åter till själva cyklandet. Det är coolt och tufft att kunna cykla här, cykelracen i sig stör mig inte direkt om det inte varit för att det som är ännu coolare än att ha en cykel är att ha en cykel med ringklocka. Den ringklockan ska plingas med HELA tiden. Det är faktiskt vanisnnigt irriterande om du sitter på balkongen för att läsa och dricka te. För mig är det störande men jag har fått lära mig att koppla bort det och inte välja att störa mig på det. Jonas däremot drar en djup lycklig suck och NJUTER av oljudet. Ju högre desto mer bevis på hur lyckliga barnen är och hur roligt de har.

Innan när jag satt och åt frukost och njöt av tystnaden barnen lämnar efter sig när de går till skolan kom det förbi ett barn. Ett barn som fått en visselpipa hen blåste i med varje andetag. Lyckligtvis gick hen in efter en stund och tysnaden la sig. Men jag hade redan stört mig, irriterat funderat på vemfan som ger ett barn en jävla visselpipa och VARFÖR det var så roligt att blåsa i den trots att ingen annan var i närheten för att höra (förutom jag då). Samtidigt kunde jag riktigt se framför mig hur Jonas skulle reagerat. Den där djupa och lyckliga sucken, det nostalgiska i blicken och friden han skulle utstråla. Att det är liv och rörelse runt omkring gör honom glad och avslappnad. Han hade tänkt på hur roligt det var när han själv var liten och hade fått en visselpipa. Sen hade han sett hur irriterad jag var och gjort det ännu tydligare vilken tråkig surkärring jag är som inte unnar barnen någon som helst glädje i livet (OBS, min tolkning). Visst, jag bor mycket hellre här där det är liv och rörelse än i ett område där barn ska akta sig och respektera de vuxna genom att hålla nivån nere. Jag tycker också att barnen ska få leka och ha roligt – men fan va jag hade velat ha en balkong på andra sidan lägenheten istället. Men nu är det inte så och här sitter jag i regnet.

Oh what a night

Oj oj vilken kväll det blev!

ESC var ju bättre än på år och dar och vilken fantastiskt värdig vinnare! Sanna i all ära men Conchitas vinst är så mycket större och viktigare – helt otroligt! Och vilken låt… Helt underbar blandning av Bond och Jesus Christ Superstar. Waowaowao!

DESSUTOM känns mitt liv komplett på en helt ny nivå eftersom jag nu sett The Breakfast Club som visades efter ESC och Rapport. Jag hade inte sett den tidigare och visste väl egentligen inte mycket mer om den än att det är en klassiker från 80-talet som jag borde ha sett, en typisk “VA!? Har du inte sett den!?”-film.

Och herregud.  Så jävla fin film. Dör.

 

Still alive for you love

Nu ligger jag här i soffan och är riktigt seg efter en lång vecka med bland annat Bara För Tjejer i Knäppingsborg, då jobbade jag hela dagen från 9.30 till 21. Det var riktigt kul, jag får sån energi av sådana events men efteråt tar det ut sin rätt. Därför klev jag upp extra tidigt igår för att gå på massage hos duktiga Malin på Studio Gamla Stan. En stund av avkoppling och lugn. Åh gud så härligt och välbehövt det var. 50 minuters helkroppsmassage kan nog vara bland de bästa sätten att starta dagen och definitivt något jag kan vänja mig vid! Hon knådade mig rejält och efteråt var jag lugn ända in i själen. Hon sa att jag var ganska stel i axlar och nacke så jag bokade en ny tid på studs, tyvärr måste jag vänta en månad eftersom hon var uppbokad fram till dess men jag tänker att en gång i månaden borde nog bli lagom egentligen, men åh det var ju så jäkla sköönt! Jonas är en fantastisk kille men massage är inte hans grej helt enkelt. Därför har jag bestämt mig för att faktiskt unna mig en lång och härlig massage hos Malin varje månad. Det är jag fan värd.

IMG_0106

Jag tog selfies före jag gjort i ordning håret. Gillar kontrasten.

IMG_0120

Förbereder “Bara För Tjejer” i kvarteret, Mia Skäringer och Elsa Billgren var där med show och “Antikrunda”. Fullt ös i butiken från 18.21, bara tjejer!

IMG_0124

Efter jobbet mötte jag upp Jonas, Julia och Simon – efter en sväng inom Systemet gick vi till Munken och käkade, jag har börjat känna mig lite utanför när de tre ses nästan varje dag eftersom Julia och Jonas skriver c-uppsats tillsammans och Simon pluggar tillsammans med dem. Jag tyckte därför det var hög tid att vi sågs alla fyra så efter maten gick vi hem hit och drack vin, pratade om framtiden, politik, medicin, det personliga varumärket på internet och att avokadokärnor egentligen inte behöver stå i vatten. Viktiga saker helt enkelt. Till det doppade vi jordgubbar i smält choklad och det är faktiskt den enda sötsaken jag ätit denna veckan! Tror jag haft för mycket att göra för att orka känna det där sötsuget som haft mig i sina klor sen november. Det kan också bero på att vi genom Jonas uppsats brutit många kvällsvanor som i sig gör mig sugen på något med mycket socker i.

IMG_0128

Så nu ligger jag här i soffan efter en kort dag på jobbet och ett lass moules mariniere till middag. Jonas sitter mitt emot i soffan och knåpar på den där evinnerliga uppsatsen och snart ska jag väl titta på Eurovision. Jag har inte hört Sannas bidrag i år och jag har ingen att se det med, i vanliga fall brukar man väl se det med någon mer så att man kan få sitta och kommentera och vara lite dryg. Thomas som jag nästan alltid smskommenterar med ska inte ens se det. Undrar lite över poängen med att se ESC om jag inte får dela mina kommentarer med någon meeeen jag måste ju se det likväl – något annat går ju inte för sig riktigt. Det ska bli skönt med en riktigt slapp kväll för fy fan va trött jag är.

 

 

Påsken del 2; Påskafton – Påskäggsjakten

Påskaftonsmorgon klev vi upp för att gå på påskäggsjakt, detta är nog första året som vi inte väckts av en överpepp Ronja som VILL GÅ NU, istället var faktiskt vi igång före henne och i år var det tonårsRasmus som hade svårt att kliva upp. Varje år gör Jonas mamma en lång runda i Backaboskogen full av ledtrådar till platser som barnen lekt mycket på när de var små. Till barnbarnen gör hon rundor i deras trädgårdar, väldigt imponerande tycker jag!

DSC_0446

I år var det riktigt härligt väder så jag och Thilda följde också med.

DSC_0457

Katten Chili ville också följa med men honom fick Magnus komma och hämta, för han var enligt Ronja alldeles för dum för att hitta hem själv om han följde efter och tappade bort oss.

DSC_0449DSC_0454 DSC_0450

Ledtrådarna är gömda på alla möjliga olika ställen i skogen. I år slapp vi gå ut i en sjö i alla fall.

DSC_0448 DSC_0451  DSC_0465

Rätt långt från vad Thilda och jag är vana vid..

DSC_0464

Det var en riktigt härlig morgon och jag passade på att njuta av den härliga naturen och friska luften.

DSC_0460 DSC_0462DSC_0459 DSC_0466  DSC_0455  DSC_0453 DSC_0458

Det är verkligen inte en lätt runda, i år var tydligen första gången barnen löst den utan att ringa Harriett! Högst upp på dessa stora stenar/lilla berget var äggen gömda i år. Om jag får barn vill jag bli lika påhittig som Harriett, sunt friluftsliv och hjärngympa är bra grejer!

DSC_0469

Finfint

IMG_9514Här är mitt lilla altare vid mitt sminkbord.
Egentligen använder jag inte Daisy längre men flaskan är faktiskt väldigt söt. Maîtresse från Agent Provocateur var länge min everyday parfym, den är väldigt förförisk och härlig men sen blev jag så förtjust i Mademoiselle från Chanel, efter att ha fått några prov från Norrköpings allra bästa parfymeri No 18 önskade jag mig den i julklapp. Senaste i samlingen, Elie Saab Le Parfum blev jag tipsad om av Karin hemma hos Alice på nyår så den flög ner i korgen på Arlanda i januari. Så helt plötsligt har jag nu flera parfymer, jag som alltid bara kört på en hela tiden. Det känns både bra och lite annorlunda, jag tycker verkligen om att se dem stå där varje morgon när jag sminkar mig.

Jag älskar de tunga läppstifthylsorna från YSL  och det fina pudret från Chanel är ju bara darling att vila ögonen på. Eftersom ekonomin är som den är men jag verkligen vill ha förändring här hemma försöker jag flytta runt de fina grejerna jag redan har. Nu ska jag springa en runda och sen ska översta hyllan ovanför bokhyllan rensas och fixas om. Man gör vad man kan helt enkelt. Puss!

 

Kursen igår

Jag och Ewa går en modekurs som hålls av Stockholms Auktionsverk, vi har haft föreläsningar om modehistoria från 1500-talet fram till idag – det är så otroligt spännande! Jag har suttit och studsat i stolen och antecknat som en dåre.

Igår var det dags för Pär Engsheden och Ingrid Giertz Mårtenson att visa plaggen som kommer auktioneras på vintageauktionen Fashion nästa vecka, de gick igenom sömmar, tekniker mm och jag fick t o m prova några plagg! Helt otroligt, jag svävade på små rosa moln hela kvällen. Ingrid som jobbade med flera franska haute couture-hus under 60-talet hade dessutom några privata plagg med sig som hon fått uppsytt till sig av bland annat Givenchy, förstår ni liksom? Helt otroligt!

Det var en otroligt intressant kväll, nu börjar det kännas tråkigt att det bara är en gång kvar…

IMG_9398 IMG_9399 IMG_9373 IMG_9374 IMG_9376 IMG_9378 IMG_9383 IMG_9385 IMG_9407 IMG_9403 IMG_9406 IMG_9404 IMG_9402 IMG_9405 IMG_9392 IMG_9393