Lilla Lily Lindy Hop

6veckor-1
Foto: Caroline Sohl, http://dressinens.blogspot.se/

Tänk att tanken på en liten katt kan vara en sån riktig mood booster! Förra veckan tog Jonas och jag beslutet att vi skulle skaffa en katt, och inte vilken katt som helst heller utan en fiiin liten Maine Coon-flicka från min kusin uppfödaren. Redan i december när Linas katt Lovis fick sina ungar var jag sugen, men jag var fast i något slags tänkande om att vi inte kan ha djur. Lina var dock inte lika skeptisk som jag och då tog tanken skruv. Sedan har den växt och växt för varenda instagrambild hon lagt upp. Och så en kväll förra veckan såg jag Lily och det bara klickade till. Där var hon. På riktigt. Och hon hette Lily Lindy Hop. Lily från danskullen liksom. Jag visade för Jonas som också tyckte att hon var fantastiskt söt och jag sa lite på skämt att vi borde se om hon är tingad. Och han sa inte emot. Så dagen efter gick jag och tänkte och tänkte och kom fram till att det ju inte kunde skada att fråga om hon var tingad. Om hon var det så var det liksom ändå inte meningen. Då hade jag redan hunnit börja fundera en hel del på vår situation och kunde inte alls se några hinder längre, för varje grej jag kunde komma på som invändning hade jag plötsligt en lösning. Flera lösningar. Ringde min pappa och visst kunde han ha henne om vi någon gång behöver vara i Sölvesborg en längre tid (morfar tål inte djur). Sofia och flera andra vänner ropade i kör att de gärna ställer upp som kattvakter. Allt bara löste sig och Jonas sa att han absolut var på att skaffa katt så länge jag har huvudansvaret för henne så som han skulle haft huvudansvaret för en hund.

Lina svarade och det visade sig att hon ännu inte var tingad, hon föreslog att jag skulle tänka på det någon dag och under tiden skulle hon hålla henne. Jag har ju en tendens att gå upp i varv och jag är så glad att både Lina och Jonas gav mig tiden att varva ner, för så fort jag hade nått den där vanliga pulsen och konsekvenstänkandet kände jag att jag fortfarande var precis lika säker. Något nervös över vad mormor och morfar skulle säga, men säker. Thilda hejade på och fan det var som om alla jag pratade med hade honung i rösten och stjärnor för ögonen. Tanken på kattungar har ju den effekten på den vettiga delen av mänskligheten.

Jonas kom hem från jobbet och han var fortfarande lika säker han, så vi satt och pratade om hur det kunde bli och dagen efter gick vi på stan och då var det som att vi redan hade bestämt oss. Det var bara att ringa Lina. … Så jag ringde henne 4 gånger under 10 minuter när hon var på IKEA. Jag är precis som mamma på det sättet, när jag väl har bestämt mig finns ingen tid att förlora. Sämsta tålamodet. Stackars Lina som sedan trött i bilen fick lyssna på mitt tjat tills öronen säkert höll på att falla av henne.

Nu några dagar senare kan jag inte påstå att jag lugnat ner mig heller. Jag surfar coola lösningar för klösträd och utsiktsplatser för henne. Läser allt jag kommer över om kattungar och hur man tränar dem. Både jag och Jonas har ju haft djur under uppväxten men detta är första djuret jag skaffar som vuxen så jag är mån om att det ska bli så bra som möjligt för både henne och oss. Och det är nog precis detta jag behöver. Ett ansvar. Ett litet liv att ta hand om och tänka på. En liten katt som skingrar tankarna och ger mig sällskap på dagarna (lever ju ungefär som en pensionär). En mjuk päls att klappa på som sänker stressnivåerna och lugnar hjärtat.

Jag har nu gjort en hemlig mapp på Pinterest där jag samlar allt jag hittar som kan vara bra att tänka på. Vi försöker hitta ett alternativ till djuraffärens klösträd, först hade jag en idé om att ta in ett björkträd och bygga avsatser till men jag tror att det blir ett för stort första projekt. Så händiga är vi inte. Men nu har jag hittat en hyfsat enkel DIY och IKEA-hack som kan funka. Sen kommer vi klä några hyllplan med klösväntligt tyg och sätta upp så att hon kan hoppa upp och gå uppe på våra bokhyllor och skåp i vardagsrummet. Som sagt, det är roligt att ha något att tänka på och pyssla med eftersom vi inte kommer hämta henne förrän i påsk. Jag klättrar lite på väggarna här hemma men jag tror det är bra att vi får lite tid till att göra i ordning för henne. Så kämpar mest med att inte messa sönder min kära kusin med tankar och idéer. Försöker lägga band på mig och fokusera på skolan, men ni ser ju, jag har skrivit detta inlägget istället för att läsa kurslitteraturen…

Advertisements