Vilken vecka!

.. eller helg snarare. Känns som att vi hunnit hur mycket som helst.

Tempot började väl redan i torsdags när jag gav mig ut och sprang vad som skulle vara 5 km men som blev 11 km för att undvika min hemtenta. Men sen gick det fort som bara den att skriva klart den så det var skönt. Jag lämnade in den strax efter lunch i fredags och sen chillade jag resten av eftermiddagen. Men på kvällen målade vi om väggarna i hallen, hallprojektet inleddes i augusti så det var extremt skönt att vakna upp i lördags och känna att vi var klara! Nu har vi nymålade väggar, tak och ett golv från Marrakech Design som vi älskar. Det blev verkligen toppen med ny färg på väggarna. Men allra härligast är ändå att ha en sko- och hatthylla igen.

Igår fixade Jonas god frukost medan jag låg och drog mig. Fick dock en himla energi av att ha en nyfixad hall så jag tog tag i att skura Lilys låda och jag rensade ett och ett halvt års kurspapper och texter. Slängde så mycket och sen organiserade jag det jag ville behålla. Såå himla skönt. Sen moppade jag hallgolvet också medan Jonas skrev på sin hemtenta. Efter lunch åkte vi upp till Ulriksdal där det var höstmarknad. Den var väl inte överväldigande kanske men vi köpte äppelmos och honung från Lidingö. Tänker lite på hur allt marknadsförs som så himla lokalt och “redigt” genom att komma från typ Härjedalen och andra nordliga landskap och fnissar lite åt att det mest lokala för oss nu är Lidingö, haha. Lite som när de sålde lyxjordgubbar från Bromölla i Danderyd. Man ba really? Jävla bromölla-bor att skicka de finaste jordgubbarna till Stockholm? Nä skulle inte tro det… Exotiska Bromölla, tjena.

Efter höstmarknaden åkte vi till Mörby Centrum där Jonas köpte en mössa och sen handlade vi lite gott till kvällen på Hemköp. Det blev ostar och chark, ofc. Ost och chark är min mening med livet. Till det drack vi en flaska mousserande som jag fick av Mindy och Dedde i 25-årspresent. Älskar mousserande. Mousserande är min andra mening med livet. Vi tittade på V for Vendetta, så jävla bra film. Vi satt genom hela filmen och ba “Herregud, det är så bra. Så snyggt. Orkar inte. Gaaah SÅ SNYGGT!”, vi gillar den helt enkelt. Det är en sån tacksam film som gör det lätt för en att känna sig så himla smart, djup och intellektuell. Efteråt blev jag ledsen för Matrix dök upp som förslag som nästa film och då började vi prata om att skinnkläder nog kommer tillbaka vilken säsong som helst och då kom jag att tänka på mammas svarta skinnkavaj som hon köpte någon månad innan hon dog och hur fin hon hade tyckt att den var och att det verkligen var ett plagg hon investerade i för att kunna ha länge. Och så blev jag ledsen över att det var ett sånt plagg vi inte kunde med att behålla, ingen av oss hade någon koppling till den mer än att hon hade tyckt om den. Och vi behöll ju så mycket annat som vi faktiskt hade minnen kopplade till. Hennes fina sommarklänning som hon hade på Sofias examen behöll jag, den andra begravde vi henne i (eller ja, kremerade). Så att hon fick vara klädd som sig själv i en klänning vi har massa bilder på henne i. Usch ja. Men den jävla skinnkavajen knäckte mig helt och då gav jag efter för det där trycket över tinningar och bröst som fått mig att ta små små andetag hela dagen. Det är ändå mitt bästa tips för att skjuta upp saker man inte orkar känna, andas inte så himla djupt. Andas du djupt så stannar du upp, känner och blir lugn. Det är då det kommer. Med små andetag klarar man sig LÅNGT. Jonas säger att jag suckar så djupt ibland, han brukar fråga vad det är, men det är ju bara att jag andas små andetag och ibland får göra en ny major syresättning. Hur som helst, jag grät och var ledsen. Lät mig vara det, väntade ut det, jag hatar ju att vara ledsen. Det är SÅ JOBBIGT. Jag orkar bara inte. Jag orkar så sällan. Men jag tänkte att var det någon kväll det skulle gråtas så var det väl då. Tror dessutom hon hade blivit sur och sårad om jag inte hade gråtit och saknat henne på den enda jävla dagen i kalendern som är ägnad sorgen i stugorna.

Idag då? Jag vaknade av Lily-väckarklocka. Hon är mycket slug. Först väcker hon Jonas genom att jama när hon tycker att det räcker med sömn, jag är döv för alla väckningsljud förutom mitt eget larm så jag sover gott vidare. När hon varit uppe med honom en stund brukar hon vilja valla upp mig också. Då lägger hon sig nere vid mina fötter och sticker långsamt in en tass som hon strycker längs min fot under täcket. Det kittlas förstås och om jag då rör på fötterna slår hon till. Så jag har då valet att ligga still och hålla ut tills hon tröttnar, eller så drar jag upp fötterna fort som fasen. Men ja, jag har ju vaknat. Så på rent djävulskap brukar jag ligga kvar en kvart eller tjugo minuter till. Under den tiden skriker hon, hoppar upp och stirrar på mig, hoppar ner igen. Är borta en stund och sen kastar hon sig upp i sängen och skriker det lilla kattbarnet. Inget morgongos. Lily skulle nog gilla det militära.

Efter frukost drog jag igång ett litet boot camp i vardagsrummet med lite övningar från Brita Zackaris artikel i senaste ELLE. Behöver ju jobba upp lite styrka och uthållighet i överkroppen om jag ska orka transportera en halvstor Maine Coon och julklappar i vinter. Sen tog jag en dusch och började röja i hallgarderoberna. Vi har så äckligt mycket kläder och prylar, jag har fått dille på att det måste rensas innan jul. Så vi blev av med flera par skor, någon halsduk och en av Jonas jackor. SÅ SKÖNT. Jag passade på att skura garderoberna invändigt och sen hängde jag in alla ytterplagg snyggt och prydligt. Sommarskor och de tunna jackorna fick flytta upp i överskåpen. Nu är vi redo för vinter, vilket är bra eftersom vi har massa snö. Det var halt som fan när vi gick till ICA för att handla. När vi kom hem gjorde jag en höstig köttfärssoppa och svängde ihop en kladdkaka eftersom det är kladdkakans dag imorgon.

Ja, ni hör ju. Extremt effektiv helg!

Advertisements

Mammas födelsedag.

Idag skulle min fina mamma fyllt 52 år. Men nu blev det inte så. Jag tänker såklart på henne men jag är inte mer ledsen idag än jag är någon annan dag. Jag har ingen extra sorg på lager just för idag. Det är faktiskt en dag som alla andra utan henne.

Detta är bilder från hennes födelsedag förra året. Det var en mycket fin och bra dag förutom den tråkiga nyheten att en gammal vän till familjen somnade in den morgonen. Så några veckor senare samlades vi i Stockholm återigen för begravning. När jag tänker tillbaka på det känns det såklart märkligt att bara ett halvår senare skulle min egen mamma dö. Nästan på dagen 7 månader efter en av mina chefer på VERA avled lika oväntat. Människor dör, dör och dör. Men födelsedagar är nog värre för föräldrar som förlorar ett barn än för ett barn som förlorat en förälder.

Röja lägenhet efter någon som avlidit 101

I helgen när vi var i Sölvesborg tog vi tag i mammas lägenhet och började röja. Det är såklart väldigt mycket att göra men det känns inte övermäktigt. Jonas och jag har ju fått rutin på att flytta och röja i lägenheter i år om man säger så… Vi drog runt som två minitornados och tog oss an rum för rum. Thilda hakade på och kom snabbt med egna lösningar och idéer hon med.

Thilda och jag har ju varit där några gånger sen mamma dog och på så sätt ändå hunnit känna in tomheten efter henne där, så nu var det dags att sätta igång. Så tänkte här skriva ihop några små tips om det är någon annan som inte riktigt vet var man ska börja i en lägenhet där varenda liten pryl väcker något slags minne. Men först:

  • Se till att du säger ett ordentligt hejdå när allt fortfarande står som det var den där sista dagen.
  • Passa på att lukta lite på kläderna i garderoben, gå runt och ta in lägenheten.

Vi hade ju turen att Uffe redan varit i lägenheten och storstädat den så det slapp vi göra. Var inte rädd att ta hjälp av andra!

Nu börjar tipsen för att snabbt göra lägenheten opersonlig:

  • Samla alla småsaker som ljus, dekorationer, vaser, mindre foton etc på ett och samma ställe.
  • Ta ner duschdraperi.
  • Ta bort sängkläder, rulla ihop ev bäddmadrass
  • Ta ner stora tavlor från väggarna, vänd baksidan ut mot rummet och luta mot en vägg.
  • Ta undan disktrasor, diskborste, tandborste och glasögon.
  • Flytta snabbt på möbler, ställ det som ska sparas i ett hörn, det som ska skänkas/säljas i ett annat hörn.
  • Vänd bord 90 grader så att bordsskivan lutar mot marken.
  • Stapla stolar på varandra.

Detta underlättar verkligen det emotionella arbetet. Vi blev tvungna att börja gå igenom kläder och garderob samma dag men jag tycker att kläder, fotoalbum, smycken och annat som är starkt knutet till själva personen bör sparas till sist. Det är bättre att göra allt grovjobb först och avsluta med sånt som man vill ska få ta tid.

  • Töm en garderob där det som verkligen ska sparas utan tvekan kan hängas direkt.
  • Gör plats på en säng eller liknande för saker som inte får försvinna/måste sparas

Och såklart tar man bort alla värdesaker från lägenheten det allra första man gör. Men det var väl underförstått..

Tre månader utan dig, mamma

Jag är sex år och mimar till Spice Girls, går och hämtar mamma och en vän hon har på besök och byter till spår sex och säger stolt “Denna låten gillar mammor” och låter sen Mama tala för sig själv. Minns att det blev lite awkward när jag kom på att “mama” var det enda ordet jag förstod och att jag inte hade någon aning om vad låten egentligen handlade om. Men det blev ju inte så tokigt ändå:

“Back then I didn’t know why
Why you were misunderstood
So now I see through your eyes
All that you did was love

Mama I love you
Mama I care
Mama I love you
Mama my friend
You’re my friend”

Måndag 5 oktober

IMG_5808

Jag måste skriva lite för jag känner att jag har en riktigt bra dag idag. Jag är på topp, känner mig glad och pepp. Det är en riktigt härlig höstdag ute och jag njöt av cykelturen till och från universitetet. Naturhistoriska är så pampigt att passera på vägen till det lilla huset där Institutionen för kultur och estetik huserar. Vi hade ett riktigt bra seminarium och jag har lärt mig så mycket nytt om de grekiska dramerna. Hade det varit upp till mig hade jag gärna stannat några dagar till i antiken, men som vår seminarielärare så snyggt påpekade med sitt “Tack för idag vi ses om ettusentvåhundra år!” så har vi inte riktigt tid med det, det blir ganska stora hopp för att hinna med antiken till förromantiken på fyra veckor. Behöver väl knappast nämna det galna tempo vi förväntas läsa i. Tur att jag inte har något annat i livet! Hade dock tänkt försöka springa en runda i morgon förmiddag.

Idag pratade vi om Kung Oidipus och Aneiden, så spännande! Jag var i alla fall ganska aktiv och det är ju sjukt vilken belöningskick det är att få höra “exakt, ja precis!” efter att ha presenterat en tanke/reflektion. Älskar ju antiken och de gamla grekerna så det var också kul att få jämföra med det romerska nationaleposet som Aneiden utgör. Wohohoh nörden i mig hoppar förtjust och klappar händerna.

Efteråt cyklade jag som sagt hem igen, glad över hur härligt livet är på en fin höstdag när man kan vara fint klädd utan att frysa eller vara för varm. Nu har jag precis ätit en snabb lunch och det är dags att ta upp böckerna. Uppenbarelser av Heliga Birgitta, Den Gudomliga Komedien av Dante och så lite kärleksdikter av Petrarca. Ska dessutom helst ha läst utdrag ur Iliaden, några myter och ett gäng medeltida ballader till imorgon… Vet inte vart jag ska lägga prio först. Får se åt vilket håll det bär.

Mycket kring mamma börjar falla på plats och det börjar väl komma ikapp mig nu. Var helt utslagen igår, grät och låg i sängen nästan hela dagen. Det blir liksom så på söndagar för det är bara då jag inte behöver hålla ihop. Därför är jag i alla fall väldigt glad över att ändå vara glad idag, trots att det är tre månader sedan hon dog idag. Känns som hundra år och en dag på samma gång.

Knepigt

Drömde inatt att mamma var diabetesvansinnig på mig för att jag ställt in Thildas orkidé i kylen (?) som mamma hade köpt till henne. Jag hade ställt den där för jag tänkte att den skulle hålla bättre där tills Thilda kom hem. På något vänster var det min födelsedag men det var Thilda som fick en blomma och det var henne vi väntade på. Ahh jag vet inte. Vaknade och var jätteledsen såklart, dels för att minnet av mamma är så starkt när jag drömmer men trots att jag drömmer vet jag hela tiden att hon är död och att det kommer göra svinont att vakna. Det hela är väldigt knepigt.

Vad jag vill komma åt med inlägget är väl det där med helgonförklaring efter någon dött, att man börjar ändra på minnet av personen för att man saknar den man älskar så jävla mycket och hårt. Det gör ont att höra andra ändra i sina minnen av personen, putsar upp och liksom suddar ut skiten under naglarna. 

Jag älskade min mamma och jag älskar henne ännu mer nu när hon inte finns ett samtal bort så att jag kan säga det till henne. Jag sa det aldrig tillräckligt mycket men oavsett hur mycket man säger det i livet känns det nog aldrig tillräckligt efteråt när samtalen och kramarna tar slut. När jag grät nedanför hennes säng där hon låg och såg ut att vara någonstans mellan här och någon annanstans sa jag det till henne om och om igen, som för att ta igen några gånger jag borde sagt det och för att täcka upp för den närmsta tiden som skulle komma av att inte kunna säga det och titta på henne samtidigt. Usch ja jag vet inte. När jag tänker tillbaka är det sjukt hur mycket framåt jag tänkte redan då. Hur närvarande jag var samtidigt som jag såg ett helt liv utan min mamma framför mig och redan där och då när jag såg henne utan livet i sig började förbereda mig.

Antar att jag borde ta tag i terapin igen va?