Ett inlägg om handväskor och kopior

Malene Birger-väskorna har ju hängt på var och varannan bloggare värd namnet de senaste säsongerna och det var väl bara en tidsfråga innan mönstret skulle bli efterapat. Jag blev dock förvånad över hur BRA kopian blev, dessutom rätt oväntat från Gina Tricot. Vi var i Linköping idag (mest eftersom Norrköpings butiker helt enkelt SUGER men också för att göra en mysig miniutflykt bara vi två) och kikade runt, deras Gina Tricot var stort, snyggt, välhängt (mitt absoluta favoritadjektiv taget ur sitt sammanhang) och fick t o m mig att bli lite inspirerad. Det säger ändå en hel del att jag står och fingrar på ett plagg och tänker “kanske..?”.


Originalet från Malene Birger överst och kopian från Gina Tricot under.

Hur som helst hängde ju väskan som heter Wendela Bag snyggt frontad precis vid ingången och den var faktiskt riktigt fin. Så pass fin att jag tänkte “kanske..?” men sen började jag fundera och kom fram till att jag tycker det är så tröttsamt med kopior och mönsterkopior. Denna är för mycket kopia för att kännas “inspirerad av”, sen kom jag också fram till att denna väska lär hänga på var och varannan människa i höst och jag tror inte jag vill vara en av dem. Men man vet aldrig, jag kanske kapitulerar mest för att jag blivit lite hjärntvättad till att bli sugen på själva väskmodellen eftersom de enda väskorna folk bär på stan i Norrköping är Louis Vuitton Neverfull eller Michael Kors Medium Jet Set (uäääärk) eller kopior av modellen från kedjorna. Det är alltså helt galet. Ni borde åka till Norrköping någon gång och se spektaklet med egna ögon. Det är så löjligt. Ingen vågar tänka här och FÅ har någon stil över huvud taget, alla bara härmar varandra (har pratat med flera butiksanställda i stan och de håller med allihop). Det är som om halva stans brudar vore lobotomerade.

Men apropå Neverfull tycker jag faktiskt denna är fin:

Men åter till det inlägget skulle handla om. Ginas nya kopia. Det är ju trots allt bra att det kommit en snygg väska för dem som tycker mönstret från Malene Birger är snyggt men inte bryr sig om märket/har lust att lägga den summan på väskor. Jag tycker det är kul att de större Gina-butikerna känns lite mer classy och att de har fler stilar som är tydligt uppdelade. Förutom i Norrköping då, där är allt kaos a la fjortis som innan.

Usch usch nu får det vara slut på bitterheten från min sida. Vad tycker ni andra?

Bilder lånade från Ginatricot.com, isacouture.com och louisvuitton.com

 

Advertisements

Jag kvävs

Jag kvävs. Jag är typ livrädd för att kvävas, sätta i halsen, få en allergisk reaktion och gud vet allt som kan göra att det plötsligt inte går att andas. Men nu börjar jag fan kvävas lite på riktigt. I en vecka har jag varit hemma och dålig efter operationen. Det är värmebölja ute. Det är sommar ute och ALLA ANDRA har semester. Idag ska jag äntligen få gå och jobba igen. Det är värmebölja ute. I en vecka har jag varit nöjd med att hänga i lägenheten. Läsa, sova, kolla på SATC, sova, läsa och prata i telefon. Men nu börjar jag jobba och det är värmebölja ute. Jag bor nästan mitt i stan och nästan alla badplatser kräver antingen båt eller i alla fall bil. Kanske räcker en cykel men vi pratar fortfarande en bra jävla bit iväg om det ska badas. Men jag får fortfarande inte bada på två veckor pga operationen. Det är värmebölja och jag FÅR INTE bada. Så dels går det knappt att bada plus jag får inte bada. Det är så himla varmt ute att det liksom inte ens är trevligt att lägga sig i parken pga man dör nästan. Igår satt jag på balkongen i en timme innan solen kom fram där. Berättade det för Jonas som bara “Haha vem går in från balkongen när solen kommer egentligen?”. Blev så jävla sur på den kommentaren. Det är ren jävla självbevarelse. Förlåt mig för att jag inte är ute och hänger på något jävla landställe med en grusstig till någon jävla sjö eller havet. Förlåt att jag inte sitter och pimplar cava på en solig veranda. Jag kan just nu inte göra något av det där och det fucking närmsta jag kommer är att dricka Kiviks pärondryck på balkongen innan solen kommer och låtsas att man har någon trevlig trädgård eller en något att titta på. Idag tänker jag sluta ta Alvedon, jag botar hellre den lilla smärtan som är kvar med alkohol just nu. Så att man kan få någon slags sommar i den här jävla värmen i alla fall.

Vad vet om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon

IMG_0547

I måndags hängde vi med dessa fina två. Simon och Julia! Tillsammans med Julia har Jonas skrivit c-uppsats och för några veckor sedan bestämde vi (jag) att det ska fan firas när den är klar för att skickas in. Sagt och gjort.

Vi bjöd in dessa snyggingar hem till oss i måndags och tillsammans såg vi till att ha rejält med mousserande på lager. Vädret var underbart och vi började med en flaska Veuve Clicqout Sec och lagade mat tillsammans (ska erkänna att jag inte bidrog med någonting förutom ett glatt humör och champagne, de andra fixade käket). Sen satt vi på balkongen hela kvällen och pratade fram till 02. Det är det som är så fint med Julia och Simon, de är ypperliga samtalsmakare och så härliga att prata med. För att inte tala om hur mycket vi allihop gillar att dricka vin och filosofera alltså. Ska inte säga hur många flaskor vi köpte och ändå var lite osäkra på om de verkligen skulle räcka. Det fanns ju så mycket att fira!

Vid 02 flyttade vi in i vardagsrummet och fortsatte kvällen, här var jag rätt rejält tröttkalladetvadduvill, satt och slumrade men efter ett tag kom jag igång igen. Hade dock ett möte bokat klockan 09.00 dagen efter så tog det lugnt efter 02. Vilket kanske inte riktigt kan sägas om de andra, vi gick och la oss 04.30 medan gryningen letade sig in i lägenheten efter vad som måste varit världens bästa start på sommarledigheten (ok vi ska jobba hela högen) och det bästa firandet av en färdig c-uppsats någonsin. Jag är så glad att Jonas valde att plugga i Norrköping, vi har fått så många fantastiska vänner här.

Jonas och jag

Jonas och jag har ju varit tillsammans i en himla massa år nu och på många sätt har vi vuxit ihop sådär som vissa par gör. Ge oss några år till så liknar vi säkert varandra även till utseendet (har läst någon studie om att par som varit ihop länge gör det, Malin Baryard och Henrik Johnsson skulle tydligen vara ett sådant par (eh vid närmare eftertanke var det nog i typ Hänt Extra)).

Vi har utvecklat ett gemensamt sätt att hantera olika situationer, vi har en arsenal av svar som bara vi två använder, som t ex när vi inte riktigt vet vad vi ska svara t ex efter att någon sagt något “roligt”:
“Hehe ahh.. Mhm..!”, eller “Ahh shit va kul!” – det är inte bara vad vi säger men också tonen, tempot och kroppsspråket som är identiskt.

Som alla andra par märker vi direkt om den andra är totalt ointresserad av vad som sägs i en diskussion på en fest, vi hör varandras tomma artighetsfraser och ser varandras ansiktsuttryck. Jag hör direkt om Jonas inte begriper ett skit av vad som förklaras för honom. Allt det där är ju bara roligt (för oss alltså) men det kan också bli förfärligt pinsamt. Så länge bara en av oss säger eller gör något är det väl okej men problemet är ju när vi gör det samtidigt. “Hehe ahh.. Mhm..!” blir plötsligt ett tydligt nästan inövat mönster och vi är avslöjade. Ibland är det bara vi själva som reagerar men oftast följer en pinsam tystnad tills någon av oss byter ämne till något vi behärskar lite bättre. Nu låter det nästan som att vi är lite dumma och obildade men jag tror ni förstår.

När jag skriver detta sitter jag på balkongen och har ätit en lång frukost. Detta hade jag sett fram emot sen igår när jag däckade i sängen efter att ha stängt av mobilen och lovat mig själv en sovmorgon (min mobil börjar oftast plinga lite före 07, så populär är jag förstår ni) och god frukost på sagda balkong. Nu var det ju inte något toppenväder när jag vaknade men ändå sitter jag här och njuter av friheten en laptop ger. Det blåser som fan och regnet kommer när som helst men jag tänker sitta här. Varför?

Jo, det var detta jag skulle komma till. Vår balkong. Eller snarare gården i vårt bostadsområde. Vi bor i ett barnvänligt område med flera lekplatser och lummiga gräsmattor med stora träd och buskar mellan husen. Det är vansinnigt fint här om man tänker på att det är ett miljonprojekt från 60-talet. På grund av att det är så rackarns trevligt att vara ute och leka så är gården alltså full av barn hela tiden förutom på vardagar när de flesta är i skolan – men snart börjar sommarlovet och därför tänker jag njuta skiten av att sitta på balkongen i lugn och ro.

Det är där jag och Jonas skiljer oss lite. Vi tycker båda om att vara ute på balkongen men omgivningen påverkar oss olika. Har jag tid att sitta på balkongen har jag också ofta tid att ta det lugnt, läsa en bok, dricka te eller bara stirra på grannarnas katt i fönstret på huset mittemot. När det är så gillar jag tystnad. Det får gärna finnas människor runt omkring men alla barnen här på gården leker väldigt intensivt med varandra och alla känner alla. De dominerar liksom.

Detta är ett barnområde och alla är överens om att barnen ska få ta plats och leka hur mycket de vill. Därför skriks det också en himla massa. Småtjejer som står nedanför vår balkong och tar i för kung och fosterland när de frågar tjejen borta vid gungorna om hon vill vara med på ett cykelrace. Att cykla är jävligt coolt i vårt område, jag har börjat förstå att det är lite av en statussymbol bland kidsen. Och det är så himla fint. Ingen blir gladare än jag av att se tre tjejer med slöja fara fram på sina röda cyklar, jävlar va de kan cykla snabbt alltså – de är helt orädda och jag blir varm i hjärtat av att se hur de tar för sig. Att de får växa upp här där en sådan sak inte är det minsta konstig eller fel. Tjejerna här i vårt område är lika tuffa som killarna och de leker ihop vad jag kan se. Det är sällan jag ser tjejerna dra sig undan för sig själva och göra något eget. Det gör mig väldigt glad. Glad åt att de lär varandra cykla och skjutsar de mindre som inte lärt sig ännu.

Däremot kan jag bli lite upprörd över att INGEN av dem har cykelhjälm, för mig är det helt knäppt med tanke på hur vilt cyklandet går till. Jag ser ju att de cyklar omkull ibland. Det stör mig att det knappt är några föräldrar ute som har uppsikt över barnen men jag antar att de äldre tar ansvar för de yngre, men cykelhjälm alltså. Det tycker jag är jobbigt att se. Jonas däremot tycker inte det spelar någon roll eftersom det inte kör några bilar i vårt område (ska han säga, när han var barn cyklade han in i en stillastående lastbil och det var en jävla tur att han hade hjälm).

Jag menar att det inte ska vara avsaknaden av biltrafik som avgör utan att hjälmen ska vara en självklarhet i själva cyklandet. Lär man sig att det inte är farligt att cykla utan cykelhjälm borde det inte vara någon mening med att ha det senare. Nu ska jag inte säga för mycket eftersom jag själv inte har någon hjälm för tillfället. Men ändå.

Nu snurrade jag iväg i tankarna lite där. Åter till själva cyklandet. Det är coolt och tufft att kunna cykla här, cykelracen i sig stör mig inte direkt om det inte varit för att det som är ännu coolare än att ha en cykel är att ha en cykel med ringklocka. Den ringklockan ska plingas med HELA tiden. Det är faktiskt vanisnnigt irriterande om du sitter på balkongen för att läsa och dricka te. För mig är det störande men jag har fått lära mig att koppla bort det och inte välja att störa mig på det. Jonas däremot drar en djup lycklig suck och NJUTER av oljudet. Ju högre desto mer bevis på hur lyckliga barnen är och hur roligt de har.

Innan när jag satt och åt frukost och njöt av tystnaden barnen lämnar efter sig när de går till skolan kom det förbi ett barn. Ett barn som fått en visselpipa hen blåste i med varje andetag. Lyckligtvis gick hen in efter en stund och tysnaden la sig. Men jag hade redan stört mig, irriterat funderat på vemfan som ger ett barn en jävla visselpipa och VARFÖR det var så roligt att blåsa i den trots att ingen annan var i närheten för att höra (förutom jag då). Samtidigt kunde jag riktigt se framför mig hur Jonas skulle reagerat. Den där djupa och lyckliga sucken, det nostalgiska i blicken och friden han skulle utstråla. Att det är liv och rörelse runt omkring gör honom glad och avslappnad. Han hade tänkt på hur roligt det var när han själv var liten och hade fått en visselpipa. Sen hade han sett hur irriterad jag var och gjort det ännu tydligare vilken tråkig surkärring jag är som inte unnar barnen någon som helst glädje i livet (OBS, min tolkning). Visst, jag bor mycket hellre här där det är liv och rörelse än i ett område där barn ska akta sig och respektera de vuxna genom att hålla nivån nere. Jag tycker också att barnen ska få leka och ha roligt – men fan va jag hade velat ha en balkong på andra sidan lägenheten istället. Men nu är det inte så och här sitter jag i regnet.

Update

Update:

Jag är så jävla trött på bloggar.

Sofia är äntligen tillbaka på svensk mark efter fem månader i Asien.

Butiken är satt i konkurs och nu på lördag stänger vi för all framtid.

1 juli börjar jag nytt sommarjobb.

Jag är klar med A Song of Ice and Fire och läser just nu vad som kan vara en av världens bästa böcker: The Goldfinch av Donna Tartt!

Har börjat kolla på Sex and the City igen och för första gången gillar jag det.

Still alive for you love

Nu ligger jag här i soffan och är riktigt seg efter en lång vecka med bland annat Bara För Tjejer i Knäppingsborg, då jobbade jag hela dagen från 9.30 till 21. Det var riktigt kul, jag får sån energi av sådana events men efteråt tar det ut sin rätt. Därför klev jag upp extra tidigt igår för att gå på massage hos duktiga Malin på Studio Gamla Stan. En stund av avkoppling och lugn. Åh gud så härligt och välbehövt det var. 50 minuters helkroppsmassage kan nog vara bland de bästa sätten att starta dagen och definitivt något jag kan vänja mig vid! Hon knådade mig rejält och efteråt var jag lugn ända in i själen. Hon sa att jag var ganska stel i axlar och nacke så jag bokade en ny tid på studs, tyvärr måste jag vänta en månad eftersom hon var uppbokad fram till dess men jag tänker att en gång i månaden borde nog bli lagom egentligen, men åh det var ju så jäkla sköönt! Jonas är en fantastisk kille men massage är inte hans grej helt enkelt. Därför har jag bestämt mig för att faktiskt unna mig en lång och härlig massage hos Malin varje månad. Det är jag fan värd.

IMG_0106

Jag tog selfies före jag gjort i ordning håret. Gillar kontrasten.

IMG_0120

Förbereder “Bara För Tjejer” i kvarteret, Mia Skäringer och Elsa Billgren var där med show och “Antikrunda”. Fullt ös i butiken från 18.21, bara tjejer!

IMG_0124

Efter jobbet mötte jag upp Jonas, Julia och Simon – efter en sväng inom Systemet gick vi till Munken och käkade, jag har börjat känna mig lite utanför när de tre ses nästan varje dag eftersom Julia och Jonas skriver c-uppsats tillsammans och Simon pluggar tillsammans med dem. Jag tyckte därför det var hög tid att vi sågs alla fyra så efter maten gick vi hem hit och drack vin, pratade om framtiden, politik, medicin, det personliga varumärket på internet och att avokadokärnor egentligen inte behöver stå i vatten. Viktiga saker helt enkelt. Till det doppade vi jordgubbar i smält choklad och det är faktiskt den enda sötsaken jag ätit denna veckan! Tror jag haft för mycket att göra för att orka känna det där sötsuget som haft mig i sina klor sen november. Det kan också bero på att vi genom Jonas uppsats brutit många kvällsvanor som i sig gör mig sugen på något med mycket socker i.

IMG_0128

Så nu ligger jag här i soffan efter en kort dag på jobbet och ett lass moules mariniere till middag. Jonas sitter mitt emot i soffan och knåpar på den där evinnerliga uppsatsen och snart ska jag väl titta på Eurovision. Jag har inte hört Sannas bidrag i år och jag har ingen att se det med, i vanliga fall brukar man väl se det med någon mer så att man kan få sitta och kommentera och vara lite dryg. Thomas som jag nästan alltid smskommenterar med ska inte ens se det. Undrar lite över poängen med att se ESC om jag inte får dela mina kommentarer med någon meeeen jag måste ju se det likväl – något annat går ju inte för sig riktigt. Det ska bli skönt med en riktigt slapp kväll för fy fan va trött jag är.

 

 

Ledig

Idag har jag varit ledig och jag började morgonen med att fara upp med ett ryck när Jonas stod lutad över sängen, trodde jag hade försovit mig men kom sedan på att jag är ledig och sov en timme till. Sen klev jag upp och hade Nyhetsmorgon igång i bakgrunden när jag sminkade mig, verkar ju som att alla kollar på Nyhetsmorgon men jag förstår inte riktigt grejen.

Lagom till att jag gjort mig klar och svängt ihop min vanliga frukost var det dags för Malou Efter Tio – det program som jag hade bestämt att jag skulle se. Dels för att ett homosexuellt par som blivit trakasserade och misshandlade efter sitt giftermål var med och berättade om sina fruktansvärda upplevelser – blandade ner tårar i gröten – dels för att underbara Adora Batbrat från Karlskrona var med och pratade lite om, ja sig själv helt enkelt OCH för att kolla på Valbaren där Miljöpartiets språkrör, regeringens jämställdhetsminister och Jimmie Åkesson var med och de skulle prata ideologier.

IMG_0099

Dagens program kan ni se här

IMG_0101

Efter lunch gick jag in till stan för att gå på medicinsk fotvård – gud så härligt det var! Eftersom jag gått så många år i Converse har jag ett platt främre fotvalv så det var väldigt skönt att få professionell hjälp och framförallt riktigt härligt att bli lite ompysslad.
Jag gick en sväng på stan efteråt och köpte nya vårskor, fixade lite födelsedagspresenter till syrran och sen handlade jag mat.

Herregud. Ica inne i stan är sååå trångt och det är alltid massa kö där och uääh, hatar att handla där. Eftersom jag hade så mycket att bära på tänkte jag ta spårvagnen hem men nr 3 som går från stan hem till oss vänder just nu i Norr Tull så istället gick jag ner till Rådhuset men såklart är den ersatt med buss och den bussen är såklart fullproppad för klockan är 17. Det var trångt, hemskt och tungt. Så himla segt.. Men nu är jag hemma och ikväll ska vi göra Falafel! Får se hur det går haha.

 

Måndag hos polisen

Jag är så jävla sur. Min nya cykel som jag fick av Jonas i födelsedagspresent blev stulen i lördags. Det var Augustifesten här i Norrköping så jag antar att någon tog chansen i folkvimlet. När jag är på väg hem så kommer dessutom den jävla bruden cyklandes förbi mig på MIN cykel. När jag försökte få stopp på henne cyklade hon iväg illa kvickt. Så idag har jag varit hos polisen och lämnat det uppklippta låset för fingeravtryck, har ringt försäkringsbolaget också. Är så jävla arg och orkar bara inte engagera mig i någonting. Vill ha tillbaka min jävla cykel som jag inte ens fick ha i en månad.

Fick sitta en stund hos polisen i väntan på att få lämna låset och hjälp va mycket skumt folk det finns i den här stan alltså.. Helt galet. Känner verkligen att man är uppväxt i en liten småstad.

Nu ska jag gå ut och leta efter den en stund, hittar jag den är det bara att ta hem den.

Igår var i och för sig bra för då var vi i parken hela kvällen innan vi gick på bio.

Ibland smyger sig den där paniken på. Ibland är framförallt på varma sommardagar som denna. Det är galen värmebölja och allt jag vill är att försvinna långt, långt ut på landet. Se kossor som betar och grässtrån som vajar i vinden, känna doften av havet en bit bort. Ingen park i världen duger. Men jag gjorde vad jag kunde. Jag hade visserligen kunnat cykla ut till en badplats inte allt för långt härifrån men har hört för många rykten om alla industrier runt viken som dumpat sitt avfall där i 30 år för att riktigt tycka att det känns ok. Jag gjorde helt enkelt vad jag kunde.

Efter en sovmorgon och lång frukost följd av nagelfix på balkongen snörade jag på mig löparskorna och tänkte att ska han ändå jobba kan jag ju carpa lite sommardiem. Trots att jag helst bara ville glömma att det var varmt ute (och att det finns vuxna människor med semester och en bil som kan ta dem till fantastiska Sommar-Sverige-Platser som de kan visa upp på sina bloggar) och att vi bor i ett grått höghus med balkong på första våningen där man hör alla skrikiga barn med sommarlov (som J tycker det är såååå härligt att lyssna på) och cyklar mitt i en stor stad så begav jag mig mot parken. Målet: att efter en månad av ingen träning alls nu springa den vanliga rundan på 5 km. I sommarhetta (det är nog skugga under träden?). Hahaha. Det gick inget vidare. Efter 16 minuter och lite mer än 3 km la jag av. Sen power walkade jag i 2 timmar istället och pratade med nästan varenda kotte som jag känner. I telefon.

Efter det gick jag hem, tvättade håret i en timme, pysslade om fötterna och sen la jag mig under filten i soffan och läste ut sista delen av Torka Aldrig Tårar Utan Handskar. Den har tagit mig två dagar att läsa, Jonas stirrar imponerat på sidorna jag avverkat i en rasande takt. Försöker förklara att boken är enkelt skriven med stor text och 1,5 i radavstånd. Jag gillar det, ingen kommer någonsin kunna säga att de la av med att läsa dem för att “de var för svåra”.

Nu på kvällen har jag putsat skor, bestämt vad jag ska ha på mig imorgon när vi åker till Stockholm för inköp och bläddrat i Harper’s Bazaar ute på balkongen. På det stora hela har det ändå varit en mycket bra och lugn dag, inte ett moln så långt ögat kunnat nå och ingen som helst sand mellan tårna.

Helg på en måndag

Idag cyklade vi till Abborreberg för att ta en fika. Det är en gård från 1800-talet som ligger precis vid Bråviken. Låter mer romantiskt än vad det är om man är bortskämd med Karlskrona, men det var väldigt fint där – dit kommer vi åka igen!image (10) image (11) image (12) image (13) image (14) image (15) image (16) image (17)