Yoga Revolution

Karin ville att jag skulle berätta lite mer om Yoga Revolution, eller REVOLUTION som jag brukar säga.

REVOLUTION är ett gratis yogaprogram som man följer via Youtube och varje dag skickas ett mail (frivilligt) med förpepp inför kommande pass. Detta görs av kanalen Yoga With Adriene som drivs av (just det) Adriene. Utan att ha följt några andra yogapass på Youtube och utan att någonsin ha gjort ett yogapass på lokal kan jag helt ärligt säga att Adriene är yogavärdlens skönaste personlighet. Hon är ganska goofy och kan när som helst börja sjunga någon låt hon kommer att tänka på.

REVOLUTION är det tredje månadsprogrammet hon delat gratis på kanalen. De två första heter 30 Days of Yoga och Yoga Camp. Förra året följde jag 30 Days of Yoga lite sporadiskt och genomförde det i slutet av december. Därför gick jag ganska snabbt med i nyhetsbrevet för REVOLUTION och körde igång för att vara med från början när programmet startade nu i januari. Det är alltså bara några dagar kvar, jag ligger dock tre dagar efter. Egentligen låg jag två dagar efter men idag får jag ta en vilodag eftersom min hals är lite smått obstinat och syrran och jag ska på Tegan And Sara ikväll så viktigt att vara frisk. Av förklarliga skäl gjorde jag inget pass den 1 januari heller, hell jag hade världens huvudvärk. Eftersom jag har följt ifrån Sverige och Adriene bor i Texas så är det ju inte bara ett stort hav utan även flera timmar emellan oss, så det var från början en bra plan att ligga en dag efter så att jag kunde göra passet på förmiddagen.

HURSOMHELST. Jag skulle rekommendera att man börjar med 30 Days och inte REVOLUTION. Dels för att det är hennes första och den är helt inriktad på nybörjare, under de 30 dagarna tyckte jag att jag lärde mig tillräckligt mycket för att köra vidare med REVOLUTION som går djupare in in filosofin kring yoga, har ett lite högre tempo mellan övningarna utan basic instruktioner om hur en pose ska göra. Adriene har dessutom en hel spellista som heter Foundations of Yoga där hon går igenom alla grundpositioner väldigt noga, så man kan alltid pausa en video och kika närmare på en pose man har svårt för. Nu har jag ju rätt hög kroppslig intelligens och bra kroppsmedvetenhet efter alla dansår så jag kör på utan pauser.

REVOLUTION menar Adriene inte handlar om yoga, vi bara gör yoga för att nå våra mål. Vilket i detta fall är att bli mer tonad men också starkare mentalt och lära känna sig själv på en djupare nivå. Via yoga. Att bli mer tonad är väldigt tydligt, det är mycket mer styrkeövningar i REVOLUTION än vad det är i 30 Days. Jag har liksom fått platt mage och muskler i överarmarna? Hur hände det? Little goes a long way, säger Adriene och kvinnagudinna det stämmer verkligen. Passen är oftast 30 minuter långa, sista 11 dagarna varierar mer men inget pass är längre än 37 minuter (förutom ett som är 47 minuter långt).

Det jag lärt mig av REVOLUTION so far är att jag inte behöver maxa alla övningar bara för att jag rent fysiskt kan nå de flesta ytterlägen, det är bättre för mig om jag inte töjer till max och istället njuter av upplevelsen. Adriene är extremt prestigelös som instruktör och jag gillar verkligen hennes filosofi Find what feels good. Hon har dessutom fått mig att bli helt besatt av att dricka vatten och uppskatta hur lyckligt lottad jag är som kan dricka rent vatten utan att anstränga mig över huvud taget.

När jag är klar med REVOLUTION kommer jag nog följa Yoga Camp men mer som paus från löpning och styrketräning.

 

Advertisements

Wait for it

Det är så mycket som snurrar nu, så många tankar och en stark ilska. Ilska över världen. Män. Är så trött på män. Men orkar inte formulera något konkret för jag orkar inte med att ta en diskussion heller just nu. Försöker fokusera på min träning för det är i alla fall något jag är bra på som jag kan kontrollera. Yoga Revolution rullar på, kommer slå mitt rekord på antal utförda pass. Med det dubbla. Märker resultat. Kroppen är tonad. Jag når, jag orkar. Jag kan andas djupt.

Eftersom jag inte har något vettigt att säga klistrar jag in bästa texten från Hamilton (musikal, look it up). Jag brukar lyssna på den när jag springer intervaller och maxar på refrängerna tills jag gråter.

Love doesn’t discriminate
Between the sinners
And the saints
It takes and it takes and it takes
And we keep loving anyway
We laugh and we cry
And we break
And we make our mistakes
And if there’s a reason I’m by her side
When so many have tried
Then I’m willing to wait for it
I’m willing to wait for it

Death doesn’t discriminate
Between the sinners
And the saints
It takes and it takes and it takes
And we keep living anyway
We rise and we fall
And we break
And we make our mistakes
And if there’s a reason I’m still alive
When everyone who loves me has died
I’m willing to wait for it
I’m willing to wait for it

I am the one thing in life I can control
I am inimitable
I am an original

Life doesn’t discriminate
Between the sinners and the saints
It takes and it takes and it takes
And we keep living anyway
We rise and we fall and we break
And we make our mistakes
And if there’s a reason I’m still alive
When so many have died
Then I’m willin’ to—

Wait for it

Träning januari-mars 2017

Inspirerad av Emily Dahls inlägg om löpträning så copy – paste’ar jag här min kommentar till hennes inlägg för att ni också ska få veta hur jag tänker med min träning under det första kvartalet av 2017.

Tänker att kvartal är en rimlig uppdelning av år och träning. Säsonger skiftar och mycket kan hända på tre månader om man tränar regelbundet liksom:

” […] Min löpträning ligger på paus nu i januari. Kör yoga varje dag här hemma månaden ut, samt övar på mitt head stand men det kommer ta tid så jag låter det ta tid. I februari kommer jag ta upp styrketräningen för löpare där jag lämnade den i december samt börja med intervaller på löpband (och springa utomhus beroende på väderlek). I mars är planen att flytta ut löpningen och fortsätta med styrketräning både inomhus och utomhus. 1 april springer jag Premiärmilen här i Stockholm, känns bra att ha ett lopp så tidigt på säsongen eftersom jag peppas av att träna inför lopp. Har inget tidsmål för det loppet, bara ta mig runt och känna om styrketräningen gett resultat.

Jag lyssnar på poddar (Piskan och moroten, Träningspodden, Säker Stil, Veckans Bläcka) när jag springer utomhus, och soundtracket till Hamilton-musikalen på löpbandet. Har släppt alla hämningar och mimar med för att orka stå ut med att springa och springa utan att förflytta mig en meter. Är en utomhuslöpare helt enkelt, haha.”

Nyårslöften

Några löften har jag faktiskt sammanställt för 2017. Nu 2016 minns jag inte om jag hade några konkreta löften men ett mål var att lära mig åka buss i Stockholms innerstad. Eller inte lära mig åka buss men få koll på linjerna och hur de går. Har åkt buss 1, 2, 4, 50 och 67 mest men några andra har jag också fått koll på. Kan nu säga att jag hittar i hela stan med alla färdmedel!

Men årens löften kommer här lastat:

  • Skriva. För att bearbeta och utforska mitt minne. Och för att andra säger att jag borde. Tänker att jag kommer bli en blandning av Alex Schulman, Marcel Proust och Hjalmar Söderberg. Ni hör ju att det behövs en kvinna på den fronten.
  • Jag ska börja säga mer “Mhmm…” istället för vad jag tycker och tänker hela tiden. För att spara på mig själv och ge mig lite lugn och ro i samtal. Låter konstigare än vad det är. Vill bli mer som Jennie Hammar i Veckans Bläcka. Hon säger “mhmm..” ofta och det låter coolt.
  • Gå utanför min comfort zone genom att testa på klättring.
  • Öva upp att kunna gå upp i huvudstående (yoga). Också en del av att utmana mig själv och gå utanför min comfort zone. Jag är extremt rädd för att vara upp och ned, har alltid varit. 2016 handlade om att ge mig själv lugn och ro. 2017 måste testa några gränser. Jag behöver ju inte åka till Asien liksom, det räcker med att stå på huvudet för att få nya perspektiv tänker jag. P R E T T O.
  • Bli en snabbare löpare. Vill springa milen på 55 minuter i juni.
  • Springa 1,5 mil och 2 mil under andra halvan av året.

We need to talk about yoga

Jag har precis kört ett kort yogapass på mattan här i vardagsrummet och behöver skriva av mig. Jag är så tacksam över att ha yogan i mitt liv och som en del i min vardag. Jag är visserligen ingen yogi och det är inte många poser som sitter som en smäck. Men rörelsen, att använda kroppen och upptäcka nya sätt att förhålla sig till marken är så himla häftiga upplevelser för mig.

Att jag nu i december fortfarande känner en lika stark drivkraft att röra på mig och utmana mig själv är något helt nytt för mig. December var vilomånad under så många år när jag höll på med dans i Sölvesborg. I början av december var terminen över och man blev en människa som alla andra som kom hem efter skolan och inte skulle någonstans. Jag fick tre timmar extra framför datorn varje kväll. Jag kunde äta i lugn och ro vid köksbordet. Jag var i vila. Det var nog behövligt på den tiden men kroppen kommer ju ihåg och i flera år efter jag flyttat från Sölvesborg la jag alltid av med all motion i december. Jag ville inte vara en pretentiös jävel som pushade mig själv när jag inte ville.

Men nu plötsligt vill jag! 2016 har varit ett fantastiskt träningsår och helt på mina villkor. Jag började försiktigt med att springa i slutet av mars och i mitten av april blev det fler pass. Efter Vårruset började jag följa ett träningsprogram och det var verkligen utvecklande för mig. Att följa ett program passade mig så bra! Efter Tjejmilen i september blev det färre löprundor men jag höll det uppe och i oktober sprang jag Hässelbyloppet på samma tid som Tjejmilen, trots att jag var i dåligt mentalt skick den dagen. Men jag gjorde det. Till och med efter det höll jag uppe löpträningen men nu med en friare känsla av lekfullhet, att inte ha ett program eller ett mål att sträva mot. Det var så härligt. I den friheten fick jag in mer yoga som jag hade gjort lite till och från under våren och sommaren, men i takt med att väderleken försämrades blev det mer och mer yoga inomhus. Efter ett tag la jag till lättare styrkepass hemma i vardagsrummet för nu ville jag få bättre muskulatur att stötta mina överrörliga leder med. Och med starkare muskler kommer jag kunna springa snabbare när säsongen börjar nästa år. Förra veckan skaffade jag gymkort och har försiktigt börjat lyfta vikter och liksom börjat vara en person som tar sig till gymmet utan någon större ansträngning eller tankeverksamhet. Jag ser tillbaka på året och ser att jag har utvecklats och avancerat min träningsfrekvens i en takt som passat mig. Samtidigt har jag börjat läsa om träning, lyssna på poddar om träning och börjat prata med andra kompisar om träning. Helhet och harmoni. Må bra inifrån och ut.

Om det är något jag har gjort för första gången i mitt liv i år så är det att ta hand om mig själv, lyssna till mig själv och sätta mina behov före andras. För mig är det något helt nytt. Jag har aldrig mått så bra i mig själv som jag gjort i år. Trots det har jag såklart mått väldigt dåligt, inte kunnat orientera mig i rummet för att blicken varit dimmig av tårar jag inte orkat släppa fram. Fått hemsk huvudvärk som resultat. Allt det där har också varit en del av mitt år. Men hela tiden har jag satt mina behov först. Lyssnat på mig och gjort val som varit bra för mig. Jag har ätit, jag har sovit, jag har motionerat. Jag har gjort så många små förändringar i år, som alla har lett fram till en helt ny person. Det har skett en förändring på insidan. Denna förändring grät jag mig fördärvad över igår när det blev väldigt påtagligt hur jag inte är den gamla Cornelia längre. Man får faktiskt vara arg på personutveckling också, jag tror det är sunt.

Jag var hos frisören i fredags och insåg att det som sker på insidan även gäller för utsidan. Jag gillar förändring, bara den sker långsamt och över en längre tid. Min frisör tyckte det var bra att veta för då visste hon hur hon skulle föreslå grejer jag kan göra med mitt hår. Jag har helt enkelt lärt mig att kommunicera på ett helt nytt sätt. Reda ut och sätta ord på vad jag behöver och mår bra av. Jag har alltid kunnat prata och kommunicera väl, jag är verbal, behöver aldrig tänka efter i en argumentation eller diskussion. Men detta är något annat. Att lyssna inåt. Lyssna in mig, inte pejla av andra och sedan säga något.

Detta skulle ju bli ett inlägg om yoga. Så tillbaka till yogan. Äsch vi skiter i yogan. Jag kommer fortsätta med den och känner mig inspirerad till att fortsätta min yogaresa.

Jul i Stockholm

img_4531

Igår rände jag runt på stan några timmar med mina rabattkuponger i högsta hugg. Passade på att handla INNAN Black Friday-weekend. Vi kommer nog gå lite på stan i helgen ändå, men det kommer vara skönt att slippa stressen och hetsen i att ha saker man MÅSTE köpa och ryckas med. Jag lyssnade iaf på julmusik och myste runt. Märkte dock att jag lätt rycks med i något hetsigt tempo jag inte behöver hålla. Typ “nu är jag på våning 3 efter detta är det direkt bort till NK”, trots att jag har all tid i världen att kika runt så fastnar jag i något effektivitetstänk jag lagt till med. Så jag tog ett lugnare tempo och försökte vara spontan.

img_4533

Är lite sugen på adventsstjärnan längst ner till höger? ^

img_4542img_4543

Julen på Svenskt Tenn är så fin, men lite lame och dyr ändå kan jag känna. Men smakfull, det är den.

Vilken vecka!

.. eller helg snarare. Känns som att vi hunnit hur mycket som helst.

Tempot började väl redan i torsdags när jag gav mig ut och sprang vad som skulle vara 5 km men som blev 11 km för att undvika min hemtenta. Men sen gick det fort som bara den att skriva klart den så det var skönt. Jag lämnade in den strax efter lunch i fredags och sen chillade jag resten av eftermiddagen. Men på kvällen målade vi om väggarna i hallen, hallprojektet inleddes i augusti så det var extremt skönt att vakna upp i lördags och känna att vi var klara! Nu har vi nymålade väggar, tak och ett golv från Marrakech Design som vi älskar. Det blev verkligen toppen med ny färg på väggarna. Men allra härligast är ändå att ha en sko- och hatthylla igen.

Igår fixade Jonas god frukost medan jag låg och drog mig. Fick dock en himla energi av att ha en nyfixad hall så jag tog tag i att skura Lilys låda och jag rensade ett och ett halvt års kurspapper och texter. Slängde så mycket och sen organiserade jag det jag ville behålla. Såå himla skönt. Sen moppade jag hallgolvet också medan Jonas skrev på sin hemtenta. Efter lunch åkte vi upp till Ulriksdal där det var höstmarknad. Den var väl inte överväldigande kanske men vi köpte äppelmos och honung från Lidingö. Tänker lite på hur allt marknadsförs som så himla lokalt och “redigt” genom att komma från typ Härjedalen och andra nordliga landskap och fnissar lite åt att det mest lokala för oss nu är Lidingö, haha. Lite som när de sålde lyxjordgubbar från Bromölla i Danderyd. Man ba really? Jävla bromölla-bor att skicka de finaste jordgubbarna till Stockholm? Nä skulle inte tro det… Exotiska Bromölla, tjena.

Efter höstmarknaden åkte vi till Mörby Centrum där Jonas köpte en mössa och sen handlade vi lite gott till kvällen på Hemköp. Det blev ostar och chark, ofc. Ost och chark är min mening med livet. Till det drack vi en flaska mousserande som jag fick av Mindy och Dedde i 25-årspresent. Älskar mousserande. Mousserande är min andra mening med livet. Vi tittade på V for Vendetta, så jävla bra film. Vi satt genom hela filmen och ba “Herregud, det är så bra. Så snyggt. Orkar inte. Gaaah SÅ SNYGGT!”, vi gillar den helt enkelt. Det är en sån tacksam film som gör det lätt för en att känna sig så himla smart, djup och intellektuell. Efteråt blev jag ledsen för Matrix dök upp som förslag som nästa film och då började vi prata om att skinnkläder nog kommer tillbaka vilken säsong som helst och då kom jag att tänka på mammas svarta skinnkavaj som hon köpte någon månad innan hon dog och hur fin hon hade tyckt att den var och att det verkligen var ett plagg hon investerade i för att kunna ha länge. Och så blev jag ledsen över att det var ett sånt plagg vi inte kunde med att behålla, ingen av oss hade någon koppling till den mer än att hon hade tyckt om den. Och vi behöll ju så mycket annat som vi faktiskt hade minnen kopplade till. Hennes fina sommarklänning som hon hade på Sofias examen behöll jag, den andra begravde vi henne i (eller ja, kremerade). Så att hon fick vara klädd som sig själv i en klänning vi har massa bilder på henne i. Usch ja. Men den jävla skinnkavajen knäckte mig helt och då gav jag efter för det där trycket över tinningar och bröst som fått mig att ta små små andetag hela dagen. Det är ändå mitt bästa tips för att skjuta upp saker man inte orkar känna, andas inte så himla djupt. Andas du djupt så stannar du upp, känner och blir lugn. Det är då det kommer. Med små andetag klarar man sig LÅNGT. Jonas säger att jag suckar så djupt ibland, han brukar fråga vad det är, men det är ju bara att jag andas små andetag och ibland får göra en ny major syresättning. Hur som helst, jag grät och var ledsen. Lät mig vara det, väntade ut det, jag hatar ju att vara ledsen. Det är SÅ JOBBIGT. Jag orkar bara inte. Jag orkar så sällan. Men jag tänkte att var det någon kväll det skulle gråtas så var det väl då. Tror dessutom hon hade blivit sur och sårad om jag inte hade gråtit och saknat henne på den enda jävla dagen i kalendern som är ägnad sorgen i stugorna.

Idag då? Jag vaknade av Lily-väckarklocka. Hon är mycket slug. Först väcker hon Jonas genom att jama när hon tycker att det räcker med sömn, jag är döv för alla väckningsljud förutom mitt eget larm så jag sover gott vidare. När hon varit uppe med honom en stund brukar hon vilja valla upp mig också. Då lägger hon sig nere vid mina fötter och sticker långsamt in en tass som hon strycker längs min fot under täcket. Det kittlas förstås och om jag då rör på fötterna slår hon till. Så jag har då valet att ligga still och hålla ut tills hon tröttnar, eller så drar jag upp fötterna fort som fasen. Men ja, jag har ju vaknat. Så på rent djävulskap brukar jag ligga kvar en kvart eller tjugo minuter till. Under den tiden skriker hon, hoppar upp och stirrar på mig, hoppar ner igen. Är borta en stund och sen kastar hon sig upp i sängen och skriker det lilla kattbarnet. Inget morgongos. Lily skulle nog gilla det militära.

Efter frukost drog jag igång ett litet boot camp i vardagsrummet med lite övningar från Brita Zackaris artikel i senaste ELLE. Behöver ju jobba upp lite styrka och uthållighet i överkroppen om jag ska orka transportera en halvstor Maine Coon och julklappar i vinter. Sen tog jag en dusch och började röja i hallgarderoberna. Vi har så äckligt mycket kläder och prylar, jag har fått dille på att det måste rensas innan jul. Så vi blev av med flera par skor, någon halsduk och en av Jonas jackor. SÅ SKÖNT. Jag passade på att skura garderoberna invändigt och sen hängde jag in alla ytterplagg snyggt och prydligt. Sommarskor och de tunna jackorna fick flytta upp i överskåpen. Nu är vi redo för vinter, vilket är bra eftersom vi har massa snö. Det var halt som fan när vi gick till ICA för att handla. När vi kom hem gjorde jag en höstig köttfärssoppa och svängde ihop en kladdkaka eftersom det är kladdkakans dag imorgon.

Ja, ni hör ju. Extremt effektiv helg!

Stay with me

My kind of trust is a shareware.

Hur det än är så är det så jävla fint att ha ett band man kan lyssna på som är som balsam för själen. För mig är det The Ark och Nightwish. Deras musik har jag lyssnat på i typ hela mitt medvetna liv. Någon slags trygghet.

Har ätit frukost nu efter en natt av störande drömmar. Har drömt rätt livligt denna veckan, igår drömde jag att Piskan och Moroten livesände sin podd från Tjejmilen 2017? Nästa år måste jag springa lite fler ordentliga lopp, Tjejmilen är kul men FAN folk är i vägen. Det får mer vara en rolig grej 2017 helt enkelt. Ett lopp för girl power liksom.

Men ja, jag behöver ge mig ut och springa idag. Det är nog en vecka sen jag sprang sist även om jag varit ute på långpromenad, tränat styrka och kört yoga där emellan. Men yogan igår var nästan bara frustrerande. Var för trött för att orka ett mer intensivt pass men blev ändå frustrerad av att bara stå där i olika balansövningar haha. Så jag ska ge mig ut i vad som plötsligt börjar likna vinterkyla.

Har en hemtenta att skriva som jag snart har tänkt för mycket på. Håller den helteoretisk och det är fasen svårt att hålla kursen rak och inte snöa in sig i “å ena sidan å andra sidan”-resonemang som inte leder någonstans. Är extremt osugen på att skriva klart den, men den måste ju in. Så fort den är klar kan jag fortsätta med min kandidatuppsats som jag hellre lägger min tid på.

Något jag gärna vill lägga lite mer tid på är att röja i lägenheten. Har skrivit en lång lista på allt som ska göras inför december. Just nu känns lägenheten mer som ett råttbo men det är nog bara jag som ser det så. I helgen ska vi måla klart hallväggarna och sen kan vi äntligen gå vidare. Egentligen ska hallgarderoberna målas också men det får bli nästa år. En ny hallmöbel skall inhandlas, och en ny spegel. När garderoberna är målade köper vi nya handtag (heter det så?) från superfront.

Eftersom Lily har börjat löpa har vi fixat p-piller till henne för att skjuta upp löpen i ungefär ett halvår, tanken är att hon då ska få en kull kattungar. Jag fick i henne det första pillret igår, helt själv. Blev så glad att det fungerade utan problem. Men jag känner någon slags moralisk konflikt inuti. Att få i henne ett piller som hon inte alls har någon aning om vad det gör med henne och som dessutom i värsta fall kan ge otrevliga biverkningar (dock bara vid längre användning) känns som ett maktutövande jag inte vill syssla med. Ibland är det ett straff att läsa humaniora. Hon var så chockad efteråt och låg och sov jättelänge. Jag gick här hemma och vakade över henne, livrädd att hon skulle bli sjuk på något sätt. Även om jag inte tycker om att använda ordet “naturligt”, så känns det i alla fall väldigt onaturligt att ge en katt p-piller. Alternativet är ju att låta henne löpa tätt (eftersom hon är innekatt) vilket ju också är väldigt stressande och påfrestande för henne. Att hon skriker gör mig inte så mycket, jag tycker mer synd om henne. Alternativet till det är ju att kastrera henne men då blir det ju inga kattungar. Och hur det än är vore det fint med en liten kull på henne, eftersom hon är så fin och har ett bra psyke. Men om Lily är min emotional stability cat så är det ju sjukt att jag gör saker med henne som gör mig nervös, orolig och ångestfylld haha. Min lilla loppa, nu sitter hon i fönstret och håller koll på alla barnen i huset som har höstlov.

Ja, tror jag behöver ge mig ut och springa helt enkelt.

311016

Måndag förmiddag. Jag har planerat veckans middagar och träning. Har vila idag dock då jag verkligen maxade förra veckan, för att vara jag. Har ont i någon muskel i svanken? Annars är det hemtenta som gäller denna vecka. Kommer hålla mig hemma större delen av tiden, är så trött på att släpa böcker och laptop till skolan och sen värma lunchlåda i mikro i en stökig matsal.. Varför sitta i biblioteket när jag kan hänga hemma med min katt liksom?

 

Allsång på yogamattan

Eftersom jag tränar en hel del så stretchar jag ju också en hel del. Att stretcha efteråt och sen ta en dusch är det mysigaste med träning tycker jag. Börjar bli riktigt vig för jag har lagt fokus på att stretcha ordentligt.

Nu har jag lagt ihop massa musik i en lista som är ASBRA att stretcha till. Från Disney till The Pussycat Dolls till Johnny Cash, Dixie Chicks, Britney Spears, Takida och Beyoncé. Skön allsång, smäktande ballader och power helt enkelt. Det är bra att sjunga när man stretchar för då slutar man inte andas (hålla andan dvs). Precis som när man är rädd eller nervös. I My Chemical Romance’s eviga ord:

Sing it for the boys
Sing it for the girls
Every time that you lose it sing it for the world
Sing it from the heart
Sing it till you’re nuts
Sing it out for the ones that’ll hate your guts
Sing it for the deaf
Sing it for the blind
Sing about everyone that you left behind
Sing it for the world
Sing it for the world